| Publicerad 1969 | Lämna synpunkter |
SKACK skak4, adj. -are. adv. -T.
(utom i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter numera nästan bl. med arkaiserande l. vitter prägel) sned, vind, skev, lutande; äv. mer l. mindre bildl. Arvidi 40 (1651; i rimlista). Verelius 189 (1681). Vrid rätt den granen, som skapades skack, / gör lam af ulf eller lo / och folk af Boneckernas rackarepack / i Kattebohult bort i Bo! Fröding Guit. 54 (1891). Lika skack och vind han är till det yttre, visar han sig ofta i det inre. Belfrage Väg. 69 (1918). Han har flyttat ner till sjöboden. .. I boden har han ordnat en kammare åt sej, som han möblerat med en gammal turistsäng, en rankig kommod, ett fällbord och ett par skacka pinnstolar. Wieland Västk. 196 (1944).
-MÖNSTER. mönster (se mönster, sbst.3 5) som går snett mot vävnadens längdriktning l. sidor, snedmönster. Fatab. 1915, s. 219 (om förh. i Skåne).
Spalt S 3277 band 25, 1969