Publicerad 1969   Lämna synpunkter
SKAGENBO ska2gen~bω2, äv. (numera bl. i vissa trakter) SKAGBO ska3g~ l. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SKABO ska3~, m.||ig.; best. -n, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) -en; pl. -r (TbLödöse 60 (1587) osv.) ((†) =, TbLödöse 209 (1590)).
Ordformer
(skabo (-boo) 1587—1892. skaddebor, pl. 1589. skadebod 1589—1590. skaedebodh 1591. skagbo 1850. skagenbo 1917 osv.)
Etymologi
[sv. dial. (Bohusl.) ska(v)bo, skavebo, skavebu; jfr d. skagbo; förra leden är ssgsform till SKAGEN, ort i norra Jylland; senare leden är BO, sbst.2; med avs. på förlederna skadde- o. skade- samt efterleden -bod(h) jfr former som blåd (se BLÅ) o. bod (se BO, sbst.1). — Jfr SKAV-]
invånare i Skagen. TbLödöse 60 (1587). Emellom Suenn Annderss(o)n, Laris Annderss(o)n och nokkra skadebodh, som hade bekommith nokionn skade aff them .., bleff så aff sagtt, att (osv.). Därs. 209 (1590). 2NF 25: 858 (1917).
Ssg: SKAGBO-SKÄDDA. [sv. dial. skabuskädda] (numera bl. i vissa trakter) vid Skagen (av skagenbo) fångad skädda. SKL (1850).

 

Spalt S 3345 band 25, 1969

Webbansvarig