Publicerad 1970   Lämna synpunkter
SKARNDÄCK ska3rn~däk2, äv. (numera knappast br.) SKANDÄCK ska3n~ (ska`ndäck (l(äs) skanndäck) Weste), n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(skan- 1765—1939. skarn- 1756 osv.)
Etymologi
[jfr d. skandæk, nor. skandekk; av lt. schandeck l. holl. schampdek, schandek, ssg med lt. deck resp. holl. dek, betäckning, däck; förleden sannol. ssgsform av lt. resp. holl. schampen, snudda vid (o. stöta till), skrubba, möjl. i avljudsförh. till SKIMPA, hoppa, o. SKUMPA; eg.: beklädnad till skydd mot stötar o. d.; formen skarndäck beror på ombildning gm anslutning till SKARN]
sjöt.
1) i nivå med (l. något över) översta däck befintlig gång (se d. o. III 3) av horisontella plankor, som på träfartyg täcker spantens övre ändar (l. genombrytes av sådana spant som nå upp över däck o. uppbära brädgången) o. som skjuter utanför fartygssidan så att en list bildas (äv. i uttr. nedre l. nedersta skarndäck); i fråga om mindre fartyg (äv. segelbåtar l. motorbåtar) om den yttersta plankgången i däcket; äv. om gång av horisontella plankor, som ligger ovanpå de övre ändarna av spant som nå upp över däck (l. ovanpå de övre ändarna av stöttorna för brädgången) o. som utgör ledstång (äv. i uttr. övre l. översta skarndäck); äv. om motsvarande gång av trä på fartyg som väsentligen äro av järn. PH 6: 4189 (1756). Fartyget är nästan helt och hållet bygdt af jern; undantag .. (är bl. a.) skandäcket som är af ek, 4 tum tjockt och 10 tum bredt. KrigVAT 1840, s. 183. Rätteligen betecknas med .. (ordet brädgång) den på de öfver skarndäcket uppskjutande ändarna af spanten eller på de i skarndäcket intappade s. k. brädgångsstöttorna lagda klädseln .., hvilken med afseende på höjden oftast sträcker sig från nedre till öfre skarndäcket, hvilket senare äfven kallas ledstången eller relingen. NF 2: 1243 (1878). Nära invid nedersta skarndäcket. Därs. Öfversta skarndäcket. Därs. 9: 965 (1885). Skarndäck (dvs.) den planka i ett däck som ligger närmast relingen och som ofta till träslag och ytbehandling brukar skilja sig från övriga däcksplankor. Rydholm (1967). Jag .. ramlade baklänges (i motorbåten) och slog axeln i skarndäck. DN 1968, nr 77, s. 44.
2) i fråga om den plåtgång som täcker däcksbalkarnas ändar på järnfartyg; i ssgn SKARNDÄCKS-PLÅT.
Anm. De hos Rydberg Frib. (1857) uppträdande formerna skan-däcket (s. 370) o. skandäcket (s. 372) äro sannol. tryckfel för skansdäcket.
Ssgr (i allm. till 1; sjöt.): SKARNDÄCKS-BULT. jfr bult, sbst.1 11. Frick o. Trolle 124 (1872). —
-KLÄDNAD. (†) om brädbeklädnaden mellan övre o. nedre skarndäck, brädgång. Braun Läk. 42 (1870). —
-LINJE. linje bildad av l. framställande ett fartygs skarndäck. Witt Skeppsb. 166 (1863; på ritning). —
-LIST. [jfr t. schandeckelleiste] om den från fartygssidan utskjutande ytterkanten av (nedre) skarndäcket. Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856). —
(2) -PLÅT. (numera föga br.) på järnfartyg: plåt som täcker däcksbalkarnas ändar, stringerplåt. NF 1: 1484 (1876). 3NF 2: 790 (1924).

 

Spalt S 3553 band 26, 1970

Webbansvarig