| Publicerad 1970 | Lämna synpunkter |
SKARPNING, r. l. m. l. f.; pl. -ar.
(†) (mindre) gruvhål l. gruvöppning; jfr SKÄRPNING. Tidström Resa 50 (1756). Grufvorna (vid Andrarums alunbruk) fördeltes i södra, norra och vestra verket, ty de voro skilda och skarpningarna hade nummer allt efter lutkaren. Därs. 62.
Spalt S 3589 band 26, 1970