| Publicerad 1970 | Lämna synpunkter |
SKARVA skar3va2, v.1 -ade ((†) pr. sg. akt. -er Spegel GW 125 (1685), Törnewall B 7 b (1694); pr. sg. pass. -es Lucidor Hel. Qq 4 b (1674)). vbalsbst. -ANDE, -ING (†, VaruhusR 1540, SkeppsgR 1541), -NING.
1) motsv. SKARV, sbst.3 1: sätta skarv(ar) till l. i (ngt); utöka l. förlänga (ngt) med en skarv (l. skarvar); i sht förr äv.: laga (ngt) gm tillsättning av en skarv (l. skarvar), lappa (ngt); äv. utan obj.; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr 2. Skarva kjolen med annat tyg, sätta en skarv av annat tyg i kjolen. Bättre för wid Mantel, än skarfwad. Grubb 70 (1665). Hans Kongl. Maij:tt wille .. hafwa dhe skarfwade Pelare uthi .. (Sthms) Slottskyrckia sina färde, och andre hehla Pelare uthi Staden igen. SErikÅb. 1913, s. 43 (c. 1740). Jag fick lof att skarfva rullgardin, / Se’n en qväll bokhållarn stod och titta. Sehlstedt 1: 180 (1861). Då man hunnit till ett visst djup (vid naftaborrning) insättes i hålet ett rör, som vid fortsatt borrning skjutes djupare ned och samtidigt skarfvas ofvantill. GHT 1897, nr 264 A, s. 4. Hornborg Loew. 20 (1928; abs.). Martinson ArméHor. 350 (1942). — jfr I-, TILL-SKARVA. — särsk.
a) [möjl. delvis utgående från 4] (numera bl. mera tillf.) trädg. skarvympa (ngt); ss. vbalsbst. -ning äv. konkret (jfr b): ympkvist som inympa(t)s gm skarvympning. Rosenhane Oec. 106 (1662: skarffningen; om ympkvist). Broocman Hush. 4: 48 (1736). WoH (1904).
b) ss. vbalsbst. -ning i konkret(are) anv. (jfr a), dels om enskilt fall av skarvande, dels: stycke som skarva(t)s till, skarv. Anna(ma)des Till Skarffwingarna påå Takit öffu(er) Nya maket 6 st tackåpar. VaruhusR 1540. Klint (1906; konkret).
2) i oeg. l. bildl. anv. av 1; särsk.: (ut)öka l. dryga ut (ngt), äv. abs.: lägga till (se särsk. a); jfr 4 a. Skarfwa dher dhet brast .. (dvs.) Öka dher dhet slapp. Grubb 721 (1665). (Salomo) haar dagelig til spisningen betarfwat / Miöl femti tunnor fijnt, som skulle blifwa skarfwat / Med något sämre slag. Spegel SalWijsh. 16 (1711). A dieu nu en liten smula, lilla Louise lilla. I morgon bittida skarfvar jag i hast, om något kommer med västra posten. Adlersparre BrHustru 107 (1814). (I koralpsalmboken 1921) har man tagit in en mel(odi) n:r 225 ur 1697 års K(oral)B(ok), vilken man har skarvast på 5 ställen. Nodermann o. Wulff FörsamlKSångb. 25 (1922). Minnets opålitlighet har påpekats redan av Snorre Sturlason, som insåg, att en återberättare lätt ”skarvar” med fantasier, då minnet sviker. Beckman VardLog. 79 (1935); jfr a. (Vid intervjun med olympiasegraren Mc Arthur) fick man skarva ordentligt, ty den afrikanske Maratonlöparen var ytterst fåordig. UrDNHist. 1: 299 (1952). — särsk.
a) i fråga om sanningshalten i ngns framställning o. d.: göra tillägg som äro uppdiktade l. sakna verklighetsunderlag, göra tillägg med hjälp av fantasin; överdriva; ljuga; äv. med obj. betecknande historia l. nyhet o. d.: göra uppdiktade tillägg till (ngt), brodera ut (ngt); i sht förr äv. i uttr. skarva i växten, skarva (i ovan angivna bet.), ”skära till i växten”. Om the (som berätta om valarnas storlek) skarfwa (som iag troor) och alt för mykket, / Så kan man korta af och taga besta stykket. Spegel GW 190 (1685). Lindfors (1824: i wäxten). Fem tvillingar … nej, nu skarfva’ du lite, skräddare. Hodell Andersson 25 (1866). (Vid brunnen) berättas alla nyheter, och härifrån sprida de sig ut öfver hela staden, förkortade eller skarfvade och färglagda. Waldenström Österl. 326 (1896). Hon skarvade och berättade om händelser och folk och lantliga småskandaler. TurÅ 1945, s. 212. särsk. ss. vbalsbst. -ning (särsk. i konkretare anv.), om (handlingen att begå resp. säga en) överdrift l. lögn. Sylvius EOlai 89 (1678). Auerbach (1913). (Sv.) Skarvning .. (fr.) exagération. Hammar (1936).
b) sport. gm att ge boll (l. puck) slag l. spark låta (passning) utan uppstanning fortsätta (till medspelare); äv. med avs. på passad boll l. puck (l. boll osv. i rörelse): slå o. d. (i mål) utan att låta bollen osv. stanna; äv. utan obj., särsk. i uttr. skarva på tennis, (göra mål gm att) skarva (i ovan angivna bet.) boll osv. i luften. Belgien inledde andra halvtid (av vattenpolomatchen mot Tjeckoslovakien) med allmän skottlossning mot Tjeckomålet. En boll från Vermetten slank in liksom en, som Deurin skarvade i mål. IdrBl. 1924, nr 91, s. 3. En kvart senare .. (i bandymatchen) .. skarvade Putte Öberg elegant på tennis efter ett frislag. Därs. 1935, nr 6, s. 10. Samspelet (i fotbollsmatchen) hade kanske gått ännu bättre, om icke Håkansson så envist försökt skarva passningarna vidare till sina kamrater. Därs. nr 36, s. 10.
3) motsv. SKARV, sbst.3 1 o. 2: ss. skarv foga l. fästa (ngt ngnstädes); äv. mer l. mindre bildl., förr särsk. i fråga om framställning: tillföra l. lägga till (ngt); numera företrädesvis i ssgr o. särsk. förb.; utan fast avgränsning från 4 a. Rudbeck Atl. 1: 516 (1679). Jag finner noog i Osz thet wj til Lärdom (för vårt liv) tarfwe / Och wil ej meera hjt af Diurens Dygder skarfwa (gm att hänvisa till sådant som myrornas flit m. m.). Spegel GW 293 (1685). Skarfva ett stycke i något som är förkort. Weste FörslSAOB (c. 1815). En ondskans slöja mänskligheten tarfvar / och bortfilosoferar sina fel. / Hvar tid som går, en lapp till trasan skarfvar / och menar nu först är den kjorteln hel. Wecksell SDikt. 286 (c. 1860). — jfr I-, TILL-SKARVA.
4) motsv. SKARV; sbst.3 2: (med skarv l. skarvar) förena (två l. flera föremål, i regel av samma material) l. foga samman (ngt) av två l. flera delar l. stycken l. foga samman delarna osv. i (ngt); äv. i uttr. skarva ngt av ngt, foga samman ngt av ngt; äv. (se a) i uttr. skarva ngt med l. till ngt o. d.; äv. (företrädesvis i a) oeg. l. bildl.; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. SkeppsgR 1547. (I ett fartyg äro) Planckorna .. sammanfältte och skarfuadhe, och then ene skarfningen fölier then andre. Forsius Phys. 37 (1611). Min genomstela munn, som halfva orden skarfvar. Geisler Vitt. 378 (c. 1710). En .. stege .. hvilken var skarfvad af fem eller sex af de här (i Sala gruva) vanliga stegarne. Linnerhielm 1Br. 31 (1787, 1797). Sandal med skarvad besätts. KatalOscaria 1927, s. 45. För skarvning av brandfarlig nitrocellulosafilm användes ett ”lim”, huvudsakligen bestående av isättika. Förberg SäljFilm 246 (1946). Rullgardiner bör skarvas på bredden för att tyget inte ska dra sig snett i användningen. Form 1952, s. 208. — jfr HOP-, SAMMAN-, TILL-SKARVA o. KÖL-SKARVNING. — särsk.
a) i uttr. skarva ngt med l. till l. vid ngt, (med en skarv) sammanfoga l. foga l. fästa ngt med ngt resp. till l. vid ngt; äv. oeg. l. bildl.; utan fast avgränsning från 3. Samme drett (är) Skarfuatt till en annan dretth i Jungfrucamaren. GripshInvent. 26/5 1547. Den ena får tala sin lunga ur led, utan att den andra egenteligen hör derpå, undantagande kanske på ett eller annat ord, hvarvid han då skarfvar sin tanketråd, då den gått af eller blifvit afsliten. Törneros (SVS) 1: 175 (1824). ”Malmen skarfvar”, sade moran, / ”ja, nu skarfvar du igen som / du är van om dina kvinnfolk, / sant en bit, med lögn en bit”. Fröding Stänk 82 (1896); jfr 2 a. Klint (1906: till). — särsk. (mera tillf.) refl., i uttr. skarva sig till ngt, bildl.: foga sig till ngt. Liksom i långa kilar, som gick in och ut, skarvade sig våren till vintern, ena dagen blaskade snögloppet .., den nästa sken solen. Spong Sjövinkel 228 (1949).
b) ss. vbalsbst. -ning, i konkret anv.
α) ställe där ngt skarvats l. där man skarvat, skarv (se SKARV, sbst.3 2). SkeppsgR 1541. När skarfningar komma i långwäggarne .. (på träbyggnader), som .. skier .. på de wäggar, som äro utan fönster och dörar, då (osv.). König Mec. 92 (1752). Gå upp i skarvningen. Östergren (1939). jfr PUMPE-SKARVNING.
γ) (†) tätningsmedel i skarvar? Är kåmit till skarffni(n)g På Skipenn Wadmall 10 aln(e)r. ArkliR 1562, avd. 17; möjl. abstr.
1) till 1: sätta en skarv l. skarvar i (ngt); äv. utan obj.: sätta i en skarv l. skarvar, särsk. i uttr. skarva i med ngt, ss. skarv l. skarvar sätta i ngt; ofta oeg. l. bildl., motsv. skarva, v.1 2, 2 a. Jtem är kommith til skarffue vdj 2 gamull fröikernes leder lakan Rååskinn — 11 st:r. GripshR 1547—48; möjl. icke särsk. förb. Om intet de sannfärdige (onda andarna) ur Alktors Historia räcka til (för att göra starkt intryck i en tillämnad dikt), så kan man hämta några ur Colombiade; och will det ändå icke spisa, så kan man skarfwa uti med några ur Swenska Brudskrifter. Sahlstedt CritTuppSag. 12 (1759). Får jag lof att tala om huru det gick till? sade Jeppe. .. Jag vet huru det var … ”Tala, Jeppe. Hörpå, Sven: om Jeppe skarfvar i något, så säg mig till.” Almqvist TreFr. 3: 87 (1843). Att taket (i ”Drabantsalen” på Gripsholms slott) är flyttat framgår därav att det inte riktigt passat i mått på sin nya plats, utan att man varit tvungen att utmed ett par sidor skarva i det med nya bitar. SörmlH 14: 134 (1949).
2) till 3: ss. skarv sätta i (ngt). Skarfva i .. (dvs.) vidfoga till förlängning. Dalin (1854). SvHandordb. (1966). —
SKARVA IHOP10 04, äv. HOP4.
1) [delvis möjl. eg. specialanv. av 2 slutet] till 2 a: dikta l. ljuga ihop (ngt). ÖoL (1852). Tavaststjerna Aho Folkl. 60 (1886). (Ett rum i påvens palats) kallades Bugiale, lögnkammaren, och var ett slags institution för att skarfva ihop historier, omtalar .. (Poggio Bracciolini) öppenhjärtligt. Söderhjelm ItRenäss. 115 (1907).
2) till 4: (medelst skarv l. skarvar) förena (två l. flera föremål l. ett föremål med ett annat); foga samman (ngt) av två l. flera delar l. stycken l. (åter) foga samman (ngt som l. där det brustit l. klippts itu o. d.). (Man kunde icke få) så långa bräder som räkte öfuer heela prubban med mindre dhe skulle skarfuas alla ihop så många bräder som war i taket. ConsAcAboP 2: 518 (1664). (Sv.) Skarva ihop tåg, (lat.) Funium partes extremas sine nodo contexere. Schultze Ordb. 4222 (c. 1755). Några arbetare voro .. sysselsatta med att skarfva ihop trummor för rikstelefonens räkning. SD(L) 1895, nr 338, s. 1. Skadade rutor .. (på en filmremsa) klippas bort, varefter filmen skarvas ihop igen. Förberg SäljFilm 246 (1946). jfr hopskarva. särsk. oeg. l. bildl.; särsk.: (nödtorftigt) sätta ihop (ngt, t. ex. predikan); äv.: kompilera samman (ngt); jfr 1. Geisler BergzmLyckönsk. 15 (1719). Dalin Arg. 1: nr 5, s. 6 (1733; med avs. på predikan). (Sv.) Skarfva ihop .. (fr.) fabriquer; compiler. Weste (1807; angivet ss. ”fam.”). Vi ha så godt om lag, att det är nära på att vi äro laglösa. Det är en egen konst att skarfva ihop lapparne så, att det blir rättvisa utaf. Wetterbergh SamhKärna 1: 246 (1857). —
SKARVA IN10 4. till 2 b, 3; särsk. sport. till 2 b: gm skarvning få (passad boll l. puck o. d.) att gå in (i mål). IdrBl. 1924, nr 77, s. 2. jfr inskarva. —
SKARVA PÅ10 4. till 1: med skarv(ar) förlänga (ngt); särsk. bildl. (jfr skarva, v.1 2). Hörner ResLop 169 (1936; bildl.). —
1) till 1; jfr skarva i 1; särsk.: gm skarvning utöka (ngt). Nordforss (1805). Några (av pelarna i katedralen i Cordoba) äro korta, så att man nödgats skarfva till deras höjd med ofantliga klumpiga kapitäler. Lundgren MålAnt. 1: 381 (1874). Sömnadsb. 102 (1915). särsk. oeg. l. bildl., motsv. skarva, v.1 2, 2 a (äv. i uttr. skarva till i växten). Nu skarfvar han till igen, sade hon. .. Kan du icke säga oss sanningen. Palmstjerna Snapph. 1: 64 (1831). Topelius Läsn. 5: 48 (1880: i vexten). Då .. (Ynglingasagans) konungalängd tog slut, skarvade man till den med de ytterst förvirrade rester, som ännu funnos kvar av en hednisk svensk tradition. Schück VittA 1: 22 (1932).
2) till 3 (o. 4): ss. skarv sätta l. foga till (ngt); gm skarvning tillfoga (ngt). Nordforss (1805). Det fanns också (under medeltiden) snörkängor med kragar, som skarvades till i kängskaftets överdel. Jäfvert Skomod. 14 (1938). —
SKARVA VID10 4.
1) till 1; jfr skarva i 1; äv. bildl., motsv. skarva, v.1 2. Törneros (SVS) 4: 153 (1827; bildl.). (Butiks-)lokalen skarfvades vid och förvandlades till kägelbana. Lindqvist Dagsl. 2: 92 (1900).
2) till 3 (o. 4); jfr skarva till 2; äv. bildl. Bak effter någre ord ett rim jag skarfwar wid, / Tidt kläder uti Vers en gapug arger prosa. Düben Boileau Sat. 37 (1722). Sundén (1888).
(4) -DON. i sht tekn. don för skarvning, särsk. av elektriska ledningar l. sladdar o. d. KungElektrStarkstr. 16 (1939). —
(2 b) -NICKA. sport. med avs. på boll: ”skarva” (i l. mot mål) gm att nicka. IdrBl. 1935, nr 36, s. 9 (med avs. på hörna). —
B: (1, 4) SKARVNINGS-ARBETE~020. särsk. till 4, om arbete bestående i skarvning av elektriska ledningar o. d. TSvLärov. 1950, s. 181. —
SKARVERSKA, f. till 1, 2, 4; särsk. (i fackspr.) till 4.
2) kvinnlig arbetare som (med hjälp av apparatur) ombesörjer bortklippning av kasserade delar av en film o. sammanskarvning av de övriga delarna. SvYrkeslex. nr 890 b, s. 9 (1957).
Spalt S 3598 band 26, 1970