Publicerad 1970   Lämna synpunkter
SKEDLIG l. SKEDELIG, adj.
Ordformer
(skedelig (skedæ-) 1527—1531. skedlig 1792)
Etymologi
[av mlt. schēdelik, motsv. mnl. scheidelijc, delbar, avskild, mht. scheidelich, som delar l. åtskiljer l. som sliter tvister (t. scheidlich, delbar, avskild, som delar l. åtskiljer, som sliter tvister); avledn. av SKEDA, v.2]
(†) = BESKEDLIG 2; äv. = BESKEDLIG 2 slutet. ArbogaTb. 3: 360 (1527). (1531) är kommin för sitiande rätthin skedelig man Michill Latton i Rättukyla. BtFinlH 3: 4 (1531). Herr Probstens råd at anlita skedlig man .. til desa kiörkio mublers förfärdigande. VDAkt. 1792, nr 359.

 

Spalt S 3715 band 26, 1970

Webbansvarig