Publicerad 1971   Lämna synpunkter
SKILA, f.; anträffat bl. ss. senare ssgsled, i formen skilu (efter prep.).
Etymologi
[fsv. skila (i ssgn laghskila); vbalsbst. till ett i fsv. icke anträffat verb (motsv. fvn. skila, avgöra, utreda), till fsv. skil, förstånd, urskillning, besked m. m., sidoform till SKÄL, med ett i som sannol. beror på anslutning till SKILJA. — Jfr SKILJA ssgr A o. I]
om lagskipning; i ssgn LAG-SKILA.

 

Spalt S 3976 band 26, 1971

Webbansvarig