| Publicerad 1971 | Lämna synpunkter |
SKJULA ʃɯ3la2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (UrkFinlÖ I. 1: 7 (c. 1600) osv.) ((†) -ar BtÅboH I. 1: 38 (1556); -er Hallenberg Mynt 240 (i handl. fr. 1541)).
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) träkärl med handtag; särsk. om mjölkstäva. Hallenberg Mynt 240 (i handl. fr. 1541). När andra supen kom så rann han ned som mjölk, / Sen geck det som man öst med skjulor i en hölk (dvs. brunn). Livin Kyrk. 116 (1781). Hellre (än mössa) skulle man (i Sthm) kunna bära en skjula eller liten bytta till hufvudbetäckning. Stenhammar Riksd. 1: 7 (1834). (När blandningen för brännvinsbränningen var tempererad), lades uppgärden i, som stod färdig bredvid i skjulan och jäste. Bengts Vargt. 29 (1915).
Spalt S 4195 band 26, 1971