Publicerad 1971   Lämna synpunkter
SKJUTIKA ʃɯ4tika l. 302, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. slang skjutika (NysvSt. 1924, s. 67); till SKJUTA, v.1; med avs. på avledningsändelsen jfr mammika (se MAMMA, sbst. II 1 anm. 2:o), sv. slang kristika, (skolämnet) kristendom (till KRISTENDOM), månsing stavika, bok (möjl. till STAVA), m. fl.]
(vard.) skjutvapen. Kommittén (för en insamling) har mottagit en aktningsvärt stor samling gamla huggvärjor, sablar, bajonetter, hillebarder och skjutikor. UNT(A) 1940, nr 21, s. 5.

 

Spalt S 4274 band 26, 1971

Webbansvarig