Publicerad 1972   Lämna synpunkter
SKLEREID skle1rei4d (trestavigt) l. skler1-, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. sklereide, eng. sclereid; bildat till gr. σκληρός, hård (se SKLERO-), efter mönster av TRAKEID]
bot. hos växt: med porer försedd död cell uppkommen gm förtjockning o. förvedning av cellväggarna, stencell; jfr SKLERENKYM-CELL. För att erhålla inre fasthet i denna väfnad (dvs. svampparenkymet i bladen av Combretum decandrum Roxb.) genomdrages denna af talrika sklereider, som utgå från kärlknippenas hårdbast. Areschoug TropVäxt. 16 (1905). 2SvUppslB (1953).

 

Spalt S 4312 band 26, 1972

Webbansvarig