Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKRAJ skraj4, adj. -are. Anm. Ngn gg användes ordet ss. oböjl. adj. (Westberg Rim 51 (1928))
Etymologi
[möjl. kontamination av skrämd, p. pf. av SKRÄMMA, v.2, o. HAJ, adj.]
(vard.) rädd, (för)skrämd, förskräckt. Jag blef så skraj i kväll, när det ringde. Ullman FlickÄra 59 (1909). Jag är skrajare nu än nånsin medan det höll på. Kriget, alltså. Olsson Mittåt 247 (1963).
Avledn. (vard.): SKRAJIG, adj. = skraj. Botwid Wennb. 90 (1939; ss. adv.). —
SKRAJSEN, adj. [med avs. på bildning jfr harmsen, ledsen m. fl.] = skraj. Expressen 1962, nr 269, s. 25.
Avledn. (vard.): skrajsenhet, r. l. f. rädsla, förskräckelse. DN 1968, nr 77, s. 36. skrajsna, v. bli rädd l. (för)skrämd l. förskräckt. DN 1968, nr 80, s. 10.

 

Spalt S 4734 band 26, 1973

Webbansvarig