| Publicerad 1973 | Lämna synpunkter |
SKRINN skrin4 l. SKRIN skri4n, äv. (numera föga br.) SKRIND skrin4d (skrin4d .. vardagl. skrin4 LoW (1889, 1911)), adj. -are; n. o. adv. skrint.
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) om levande varelse: mager; utmärglad; äv.: utsvulten, hungrig; äv. om kräva: mager, tunn (motsatt: stinn). Spegel SalPräd. 405 (c. 1710). Utmärglade och skrinna Får. Hastfer Får 44 (1752). Kyrkvärd är närmast prästen. Det skulle bräcka Jesperson (om du blev kyrkvärd) och göra krävan skrinn på den djäveln. Nilsson Bock 28 (1933). Bondehästar var magra och skrinna, herrehästar var hulliga och feta. Moberg Rid 17 (1941). (Måltiden efter jakten) har ett alldeles särskilt behag för den som är skrin — och det äro alla, så dags på dagen. GHT 1944, julnr s. 12. Jag tycker du har blitt åfallen, far. .. Du är ju rent skrinn. SvD(A) 1953, nr 119, s. 8.
2) (i Norrl.) om tall (l. gran): som växer jämförelsevis långsamt o. har mindre ytved o. gles krona (o. vars stubbe ss. följd därav ger mera töre); jfr SKRINN-TALL. ArkKem. II. 35: 2 (1907).
3) om (i sht odlad) växtlighet inom ett område l. skörd l. bete o. d.: mager, klen, gles, dålig; om åker l. äng o. d.: som har mager l. klen osv. växtlighet l. gröda (stundom äv. i uttr. skrinn till växten); om jordmån l. egendom l. trakt (med hänsyn till jordmånen o. jordens avkastning): mager, icke bördig, dålig. Åkren var mycket svag och skrijn .. till växten. NorrlS 1—6: 344 (cit. fr. 1595). Prästabolet är lithet och ganska skrijnt. VDAkt. 1653, nr 207. Widh samma (kungs-)gårdh (finns) een Enngewall .. som för tijden ser skrimn och sulten vth. NoraskogArk. 5: 278 (1674). Gästgifweriet .. är beläget på en så skrijn och mager trakt, att där aldrig är någon ähring. Svedenfors Gränsb. 1: 138 (i handl. fr. 1693). Gudz wrede haar giordt jorden skrin och hård. Spegel ÖPar. 5 (1705). Rågen står skrinn på gärdet. Lind (1749). (Det) vore .. bäst .. att den svenska allmogen finge som hittills odla sin egen jord och taga sin skrina skörd ur egen torfva. NDA 1913, nr 105, s. 4. (På fäladsmarkerna i risbygden) sökte stora hjordar av kreatur (på 1700-talet) ett magert och skrint mulbete. SvKulturb. 7—8: 105 (1931). — jfr UT-SKRINN.
4) om mat l. födoämne o. d.: mager; kraftlös, tunn; torftig, dålig. Then får tunna kläder och skrind Kåålsodh, / Som hoos andra altijd will drijcka gestebodh. Aschaneus HwsRegl. 17 (1614). Hans finkel är utspädd och tilltugget fint, / bänkvällingen mager och blandbrödet skrint. Sommelius Silh. 15 (1846). Vid riksdagen 1769 förde riksdagsombuden .. klagan, att de voro satta på för skrin kost. KyrkohÅ 1912, s. 113; jfr 6.
5) om tjänst, verksamhet o. d.: föga inbringande, som ger små inkomster; som ger ett klent l. magert resultat, föga givande. Den lilla och alz intet förslående löhn, som han igenom een skrinn socknegång måste desse swåre tijder inhämpta. VDAkt. 1694, nr 793. Detta magra och skrijna pastorat. Därs. 1704, nr 388; jfr 3.
6) knapp (se KNAPP, adj. 2). Det var mitt i höskarven, den tid, då det börjar bli skrint i ladorna. Pan 1927, s. 94.
Spalt S 4883 band 26, 1973