Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKRYMSEL, sbst.1, n.; pl. = (Reenhielm).
Ordformer
(skrymsel 1681—1691. skrymsl 1649, 1668)
Etymologi
[jfr sv. dial. skrömsle, spöke, vålnad, spökeri, nor. dial. skrymsl, n., spökeri; jfr äv. nor. dial. skrymsl, f., skymning; möjl. samhörigt med det verb som föreligger i sv. dial. skrömma, mörkna, skymma, o. med nor. dial. skrymta, mörkna, skymma (se SKRYMTA, v.1). — Jfr SKRYMSLA, sbst. o. v., SKRYMSLE]
(†) skräckinjagande skepnad, spöke; äv. abstraktare: övernaturlig händelse, spökeri. Fält-Skräck talar .. (:) Ett Skrymsl, en Dröm, en Skugga / .. är’ mijn Wapn / ..: Ther med iag faller an mång tusend Man, / Och heele Härar häriar. Stiernhielm Fred. 3 (1649, 1668). Verelius 231 (1681; nedsättande, om person). Reenhielm OTryggw. 154 (1691; isl. orig.: skrimslum; abstraktare).

 

Spalt S 5078 band 26, 1973

Webbansvarig