Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKRYMSLE skrym3sle2, n.; best. -et; pl. -en; förr äv. SKRYMSEL, sbst.2, n.
Ordformer
(skrymsel c. 1755. skrymsl 1769. skrymsle 1773 osv.)
Etymologi
[sv. dial. skrymsle; sannol. nära samhörigt med SKRYMSEL, sbst.1 — Jfr SKRYMSLA, sbst. o. v.]
undanskymt l. dolt utrymme av mindre omfång (t. ex. vrå l. klyfta l. skreva l. spricka l. veck), ofta med särskild tanke på att det tjänar l. kan tjäna ss. gömställe o. d.; jfr SKRYMSLA, sbst. Snön låg ännu kvar i alla skrevor och skrymslen. Skuggornas lek i skrymslen och vrår. Schultze Ordb. 4411 (c. 1755). (Linköpings domkyrkas) vindar, skrymslen och förvaringsrum genomsöktes. AntT 1: 77 (1864). Fickans skrymslen äro genomsökta / Utan fynd utaf den minsta skärf. Tigerschiöld Dikt. 1: 98 (1888). (Lionardo da Vincis) öga intränger i trädens och blommornas doldaste skrymslen. Sirén DaVinci 279 (1911). (Ullöss) söker sig till bladskaftsvinklar, barkspringor och liknande skrymslen. Ekbrant VVRumsväxt. 43 (1955). — särsk. oeg. l. mer l. mindre bildl. Strålarne af .. (upplysningens) nya ljus föllo .. i alla skrymslen. BEMalmström 2: 248 (c. 1860). Själens innersta skrymslen. Andersson GrDram. 212 (1890, 1910). Östlind Nationalek. 15 (1948).

 

Spalt S 5080 band 26, 1973

Webbansvarig