Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKRÅ skrå4, sbst.8, n.; best. -et, äv. -t; pl. -n.
Etymologi
[sv. dial. skrå; möjl. kortform för SKRÅPUK]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) larv (se LARV, sbst.2); jfr SKRÅPUK 6. Kanske fanns skrån där (i diket), sådana som han brukade leta som pojke för att ha till att meta med. Lagerkvist KämpAnde 251 (1930).

 

Spalt S 5116 band 26, 1973

Webbansvarig