| Publicerad 1973 | Lämna synpunkter |
SKRÅPUK skrå3~pɯ2k, äv. (numera nästan bl. i bet. 1 a, 2 a) SKRÅBOCK skrå3~bok2, förr äv. SKRÅPUKE l. SKRÅBUK l. SKRÅBUKE l. SKROPUKE l. SKOPUKE l. SKRÅCKBUK, i bet. 1, 4 a m., i bet. 2, 3, 4 b, 5 r. l. m., i bet. 6 m. l. r. ((†) n. Broocman Hush. 4: 52 (1736: skråpuken, pl.; i bet. 3), Trozelius Rosensten 126 (1752: Skråpuken, pl.; i bet. 6)); best. -en; pl. -ar (Schroderus JMCr. 16 (1620) osv.), äv. (numera föga br.) -er (SvBrIt. 1: 16 (c. 1700), Landquist Fröding 19 (1916)) ((†) ss. n. -en Broocman Hush. 4: 52 (1736), Trozelius Rosensten 126 (1752)); förr äv. (i bet. 3 o. 6) SKRÅPUKA, r. l. f.; pl. -or (Trozelius Rosensten 125 (1752)).
1) (utom i a o. b numera föga br.) med (anskrämlig l. grotesk) mask försedd l. (anskrämligt osv.) maskerad (o. förklädd) person; rollinnehavare (i det antika dramat) l. gycklare med (anskrämlig osv.) mask. Herlighe lekar och skodhespeel, ther man fick skodha myckit göcklerij medh tumlande och springande, medh skråbukars och narrars lustighe och äfwentyrlighe affechterande, och biälre klingande. Schroderus JMCr. 16 (1620). Skropukar leka Fastelagen, som war then Wijngudenom Baccho tilegnat. Schroderus Comenius 955 (1639). (Lat.) Manducus, .. (sv.) Skråbock. Sjögren (1795). Kungen in, maskerad som förut. .. Ivar B. Hvad är det för en skråpuk? Strindberg Bjälb. 46 (1909). — särsk.
a) (fullt br.) folklor. julbock (se d. o. 1 a); jfr 2 a. För det jag låtit tjenstefolket kläda ut mig till skråpuk eller julebock (fick jag en risbastu). Nyrén Charakt. 38 (c. 1765). Ibland klädde ett par ynglingar ut sig till skråpukar (vid dansen tredjedag jul) och .. ställde till upptåg af hvarjehanda slag. UpplFmT 29—32: 57 (1913).
b) (i sht i vitter stil, fullt br.) oeg. l. mer l. mindre bildl.; särsk.: person som uppträder med viss mask (se MASK, sbst.2 2, 7) l. utgör en opersonlig representant för viss kategori av människor o. d. Skråckbukar ingen dag på denne Lafwen (dvs. världens scen) fehla, / Den största Narren är will wijsa Mästarn spela. ÖB 44 (1712). För hans inbillning hade .. (grannen som var tjänsteman) stått som en skråpuk med en etikett: ”byråkrat”; och så hade han helt plötsligt upptäckt, att skråpuken gömde en människa — en människa med hjärta! Lundegård Stormf. 25 (1893); jfr 2 c. Han var (sedan de släktingar som tidigare endast föraktat honom nu nödgats ta första steget till försoning) inte längre en förtappad människa, den där nödgades leva som ”skråpuk”, tagande skydd under en halvt värdig, halvt löjlig mask. Han var åter människa! Bergman JoH 313 (1926). (Huvudpersonen i Hj. Bergmans ”Clownen Jac”) lever i en internationell och artificiell miljö borta i Amerika, omgiven av skråpukar och mekaniska representanter för det moderna livet, men med sina innersta hjärtetrådar hänger han fast vid Bergslagen och släktminnena. SvD(A) 1931, nr 2, s. 10. Hon stirrade i ett slags underlig förväntan på den där skråpuken (dvs. den groteskt förklädde huvudrollsinnehavaren i farsen ”Charleys tant”) uppe på scenen. Siwertz Fribilj. 112 (1943). jfr [sannol. med anslutning till SKRÅ, sbst.2]: Här står jag och Icilius, emellan oss den skälfvande Virginia. Rundt omkring borgare af alla skrån — stadens skråpukar. Börjesson Statshv. 56 (1866). — särsk. (numera föga br.) om (löjlig l. anskrämlig o.) karikatyr- l. schablonartad bildframställning; äv. om livlös personifikation av abstrakt företeelse; jfr 4. De bilder eller rättare sagt otydeliga skråbukar, som i .. (Hübners ”Två gånger två och femtio utvalda bibliska historier”) betraktas, göra .. intet annat än hinder och gifwa barnen tillika många galna begrep, som til ex. Gud föreställes i en nattråck, med långt skägg (osv.). Posten 1768, s. 339. De .. (på vissa utställda landskapstavlor) förekommande mennisko- och djur-figurer (äro), hwardera i sin genre, fullkomliga skråpukar, och målningsmanéret i det hela kallt och torrt. SvLitTidn. 1820, sp. 476. Lysander Faust 51 (1875; om personifikation).
2) (anskrämlig l. grotesk) ansiktsmask; i sht förr äv.: (anskrämlig l. grotesk) förklädnad täckande ansiktet o. övre delen av (l. hela) kroppen (se särsk. b); jfr 1. Sidsta dagen i Carnevalen lupo folket med masquer, och åkte om kring med skägg, och allehanda slagz skråpuker. SvBrIt. 1: 16 (c. 1700). (Deltagarna i de romerska skördefesterna började färga ansiktet med mönja) Snart inträdde en ytterligare maskering, i det man af bark skar sig grinande skråpukar. Lysander RomLittH 251 (1858). Somliga (av dem som deltogo i upptåget på skärtorsdagen) hade öfver sig bockhudar med hornen på eller stora skråpukar af trä och vax. Heidenstam Folkung. 2: 34 (1907). ”Sjunga mördarens visa” är en ambitiöst författad bok, men de kriminella orgierna, som boken i första hand skall bedömas efter, lämnar läsaren oberörd, och (detektiven) Alleyn är inte alls till sin fördel som andfådd kurragömmalekare i skråpuk. BonnierLM 1954, s. 758. — särsk.
a) folklor. mask (l. förklädnad) till julbock (se d. o. 1 a); jfr 1 a. Ett dunkelt minne af .. (Tors) bockar torde .. gömma sig under den s. k. julbocken, en förklädnad eller skråpuk med ragg och horn, som ännu på lek förekommer i Wärend, så väl om julen som vid Lussefesten. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 231 (1863). Var det julgubben, anskrämlig att skåda, som kom iklädd en gammal fårskinnspäls och med ”skråbock” för ansiktet. Bergfors KartMogn. 56 (1948).
b) (†) om fjäderhamn använd ss. förklädnad. (Prinsen i Oehlenschlägers dikt Valravnen) möter .. en gammal käring i skogen, som lemnar vid hans fötter skråpuken af en stor fogel, den han ikläder sig. Leopold 5: 129 (c. 1820).
c) oeg. l. bildl.; särsk. om ansikte som liknar anskrämlig l. grotesk mask, skråpuksansikte; äv.: täckmantel, förställning, mask (se MASK, sbst.2 7). Natt och Dag hafwa theras besynnerliga och enskylta influentier. Dagen förmummar wåra Actioner … Natten lägger Masqven eller Skråbucken på Nattduckzbordet. Block Progn. 136 (1708). Ditt sorgfulla anlete skall .. väcka vida mera intresse, än den leende, flinande, skenbart lyckliga nidingens skråbuk. Rademine Knigge 1: 50 (1804). Man vände sina ögon .. till den hoppfulla anblicken af Turkiets börjande vanmakt — Europas buse, afklädd dess skråpuk. Topelius Fält. 3: 12 (1858). Kan du se likheten? — Med vem? — Med mig förstås. Tanken att flickans lilla rosiga ansikte skulle likna Duddes stora rynkiga skråpuk var så befängd att jag måste skratta. Siwertz Pagoden 84 (1954).
3) (numera föga br.) fågelskrämma (se d. o. 1); äv. allmännare: skräckinjagande figur l. (skräckinjagande l. hiskligt fult) spöke l. monstrum; jfr 4. Tu är inthe möcket vacker at se, / tin kiortel han är huiter, / tin näsa är tre alnar långh, / tu äst en skråpucke licker. Visb. 1: 130 (c. 1620). Fåfängt är .. at med Spök och Skråpukar skräma .. (småfåglar); ty (osv.). VetAH 1745, s. 154. Isl. Boli (dvs.) ett spöke, en skråbock hvarmed man skrämmer barn och enfaldigt folk. ASScF 2, 2: 1116 (1847). (Sv.) Skråpuk .. (fr.) fantôme hideux. Hammar (1936). IllSvOrdb. (1964).
4) [bildl. anv. av (1, 2 o.) 3] (vard.) ss. nedsättande beteckning för person l. sak; jfr 1 b slutet.
a) om person: mycket ful (o. vanskaplig l. skräckinjagande) person; skräckfigur; missfoster; fågelskrämma (se d. o. 2); (gammalt) skrälle; äv. utan (direkt) tanke på utseende: knöl, fähund o. d. En faselig opsyn kan skrämma et hafvande qvinfolk, at fostret förvandlas til en Skråbuk i moderlifvet. Roberg Tal 37 (1739). En gammal skråpuke som jag, skulle flänga åstad och gifta sig! CFDahlgren 4: 223 (1831). Hur skall .. (världen) kunna upptäcka att du är en söt flicka, när du går klädd som en skråpuk? Bergman Flick. 13 (1925). Ett litet ruggigt hamnspöke skall .. (barnet) bli, med skråpuken Hans von Pahlens smala hals och skelett till kropp. Krusenstjerna Pahlen 4: 282 (1933). (Du påstår att säcken som du skulle vakta har försvunnit) Vad är det du försöker med, din skråpuk? Ska det föreställa ett skämt? SvD(B) 1943, nr 285, s. 14.
b) om sak: ngt anskrämligt, skrälle, missfoster; särsk. om hatt: fågelskrämma (se d. o. 2). Det är ju möjligt, att .. (den kvinnliga frälsningssoldaten) fick svälja två gånger, innan hennes kvinnliga skönhetssinne utan protest accepterade skråpuken till hatt och (osv.). Carlsson Stockh. 150 (1915).
5) (†) om det (kropps)hölje som avlägges (av insekter l. larver) vid hudömsning. (Silkesmaskarna) sofva 2 a 3 dagar, då de åter vakna, aflägga de sin svarta skråbock, som består af en fin hornaktig hinna eller hufvudfoder med hål uti för ögon och mun, ganska lik en vanlig Masque, som betäkt hela deras hufvud, hvilket under sömnen blifver nog större, och således aftränger denna skråbocken. VetAH 1746, s. 260. Skråpuken eller masqven blef sittande fast på trädet eller örten, der Gräshoppan lämnade den. Därs. 1756, s. 106.
6) (numera föga br.) larv (se LARV, sbst.2); fjärilslarv; äv. allmännare: mask (anträffat bl. i ssgn HAVS-SKRÅPUK). MStrömer i VetAH 1742, s. 46. Skråpukar kallar jag de larver eller maskar, som förvandlas till Fjärilar (Lepidoptera); de åter som bli sågflugor, kunna för sin likhet med de förra få namn af Vildskråpukar. TBergman Därs. 1763, s. 155. Utur äggen framkomma .. (insekterna) såsom Larfwer eller Skråpukar. Regnér Begr. 185 (1780). Den .. skildrade tillväxtperioden var så att säga stadens larvstadium. I skråpukens gråa hölje förblev den dock ej länge. Puppskalet brast, och den fullfärdiga fjärilen bredde ut sina vingar i solen. FrSkånStäd. 215 (1932). — jfr FJÄRIL-, SALLADS-, YRFÄ-SKRÅPUK.
(1) -KLÄDER. (-puk- c. 1635. -puke- 1617) (†) kläder l. förklädnad för gycklare l. skådespelare o. d. Effter sin Cröning Redh .. (K. IX) på Gaturne i Vpsale vti Skråbuke Kleder som en galin Menniskia. HertCarlSlakt. Gg 3 a (1617). (Sv.) Skropwklädher (sannol. felaktigt för Skropwkklädher). (T.) Larwe. (Lat.) Larva. (Gr.) μορμὼν. Schroderus Dict. 62 (c. 1635).
B (†): (1) SKRÅPUKA-RIM. rim som (skrivits o.) framföres av gycklare o. d. Skopuka och Narra rijm och ordspråk för Herra bord. PErici Musæus 4: 115 a (1582).
C (†): SKRÅPUKE-ANSIKTE, se D. —
(1) -DRÄKT. förklädnad för gycklare o. d. (jfr skråpuk-kläder); anträffat bl. bildl., om larvhud (jfr skråpuk 6). Linné MusReg. VI (1754). —
-KLÄDER, se A. —
(6) -STÅND. (†) larvtillstånd, larvstadium. (Gullander o.) Hagström SvarVetA 129 (1773). Fischerström 1: 557 (1779).
D: (1, 2) SKRÅPUKS-ANSIKTE~020. (-puk- 1741 osv. -puke- 1702—1755. -puks- c. 1710 osv.)
1) (anskrämlig l. grotesk) ansiktsmask, skråpuk (se d. o. 2). Holm NSv. 131 (1702). Et af näfwer förfärdigat Skråpuke ansichte. NVedboDomb. Sommart. 1755, § 105. Trenter Träff 331 (1948). särsk. bildl. (jfr skråpuk 2 c). Kainiterna hade märkt, att sanningen är skygg och endast brukar uppenbara sig iförd skråpuksansikten och förklädnader. Gyllensten KainMem. 39 (1963).
2) anskrämligt l. groteskt (o. om ett skråpuksansikte i bet. 1 erinrande) ansikte; skråpuksliknande ansikte; äv. metonymiskt, om person, särsk. kvinna, med sådant ansikte (jfr skråpuk 4 a). Ty will iag biuda till en Rysse Fru beskrifwa / .. Ett skråbbockz ansickt, stort, widlöfftet, stinnt och puset. Fånge 31 (c. 1710). Ahrenberg Stud. 105 (1878; metonymiskt). FoFl. 1944, s. 110 (om ansikte på härfågelunge). —
(2) -FIGUR. figur (se d. o. 4) som bär skråpuk. I vissa trakter af Tyskland går St Niklas omkring i full biskopsornat (d. 6 dec.) ofta ledsagad af en skråpuksfigur med horn, svärtadt ansikte, hängande tunga och kedjor. Nilsson FolklFest. 171 (1915). Antik skråpuksfigur. Östergren (1940). —
((1, 2 o.) 4 b) -HATT. (vard., mera tillf.) skrälle till hatt, hattskrolla. Krusenstjerna Pahlen 4: 67 (1933). Dens. Fatt. 4: 173 (1938). —
(1 b, 2) -MASK. särsk. (mera tillf.): skråpuksliknande mask (se mask, sbst.2 2). Bergman JoH 74 (1926). —
Spalt S 5131 band 26, 1973