| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FJÄRIL fjä3ril2 l. fjæ3-, l. 3~2, m. l. r.; best. -en302 l. 3~20 (-ilen Linné Bref I. 3: 159 (1764: Lakeifiärilen) osv.; -illen VetAH 1752, s. 63, Fischerström 1: 704 (1779: Vax-Fjärillen)), l. -n (Bellman 4: 148 (1791) osv.); pl. -ar302 l. 3~20 (-ilar Kalm Resa 2: 110 (1756) osv.; -illar Schroderus Comenius 223 (1639), Dahlbom Insekt. XXXII (1837)), l. (numera, utom i Finl., nästan bl. i poesi) fjärlar (Linné Ungd. 2: 14 (1732), Fallström VDikt. 1: 136 (1899); jfr Bergroth FinlSv. 43 (1916));
förr äv. FJÄRLA, f. l. r.; pl. -or.
1) insekt av en ordning som kännetecknas bl. a. av sugmun, fyra stora hinnaktiga fjällbetäckta vingar samt fullständig förvandling; i pl. zool. äv. ss. namn på ifrågavarande ordning (lat. Lepidoptera); jfr FJÄLL-VINGE (under FJÄLL, sbst.2), SOMMAR-FÅGEL. Fjärilar i olika utvecklingsstadier. En fullbildad fjäril. Granna, brokiga fjärilar. Jättestora tropiska fjärilar. Fladdrande fjärilar. Fånga, jaga fjärilar. VarR 53 (1538). Fiälingar skada besynnerligen Skogzbijn och upäta theras Honung. IErici Colerus 2: 81 (c. 1645). Insecta .. Ordo 4. Lepidoptera. Fjärlar. Linné SystNat. 63 (1748). Fjäriln vingad syns på Haga, / .. / Sig sitt gröna skjul tillaga. Bellman 4: 148 (1791). Humlan surrar, fjäriln prålar. Wennerberg 2: 161 (1850, 1882). Fjäriln (är) .. hos de Gamle .. en sinnebild af själen. Lysander Föredr. 20 (1855). Nordens fjärilar. Aurivillius (1891; boktitel). — jfr AFTON-, APPOLLO-, ASP-, BI-, CITRON-, DAG-, DÖDSKALLE-, EK-, FROST-, GRÄS-, HAGTORNS-, KÅL-, MAL-, MOTT-, NATT-, NÄSSEL-, PURPUR-, PÄRLEMOR-, RAPS-, ROV-, SILKES-, SKYMNINGS-, SMÅ-, SPINNAR(E)-, SVÄRMAR(E)-, TISTEL-, VÅR-FJÄRIL m. fl. — särsk.
a) i jämförelser; vanl. med tanke på fjärilarnas brokiga färgprakt l. på kortheten av deras liv l. på deras fria, sorglösa fladdrande från blomma till blomma; jfr 2. Brokig, grann som en fjäril. Flyktig, ostadig som en fjäril. I (Voltaires, Rousseaus o. Raynals) .. arbeten ligger .. hela revolutionsfostret, likasom fjäriln i sin puppa. Leopold 3: 108 (1797, 1816). Som fjärlar flögo sommarens minuter. Atterbom Lyr. 2: 55 (1810). Som fjärlar / infall flögo omkring. Tegnér 1: 247 (1841). Främlingar strömmade .. (till Paris) som fjärilar till ljuset. Torpson Eur. 1: 146 (1895).
b) (numera knappast br.) symboliskt ss. beteckning för en ringa l. obetydlig varelse (förr äv. sak). Et dun, .. en Fjärill, et lappri. Tessin Bref 2: 125 (1752). Mot fjärilar och mygg, til Allmänhetens ro, / .. (Horatius) sannings-facklan fört, men ej i örnars bo. Gyllenborg Skald. 59 (1798). Tegnér (WB) 2: 144 (1813).
c) ss. namn på l. ingående i namn på vissa lekar l. spel.
α) om en sällskapslek i vilken en av de deltagande föreställer fjäril o. de övriga insekter o. blommor; äv. kallad fjäril och blommor. Stiernstolpe SällskL 46 (1817). Hubendick FlickLek. 76 (1879).
2) (i sht i vitter stil) bildl.; jfr 1 a. Sinnena, känslan, fjärlar i främmande / Parker, sugande honing sorglöst. Edelcrantz (c. 1780) hos Thorild 1: 89. Fritt må glädjens fjärlar svärma — / Men på hvita vingar blott! Östergren NDikt. 132 (1879). Vinterns hvita fjärilar (dvs. snöflingorna). Hemberg Kola 124 (1902). — särsk.
a) om flyktig l. ostadig beundrare l. älskare (som sorglöst l. lättsinnigt ständigt byter om föremålet för sitt svärmeri l. sin kärlek). Så har du då äntligen blifvit fast, du gamla fjäril! Altén Fästm. 71 (1796). Han är .. emot det täcka könet en fjäril af det lättsinnigaste slaget. Crusenstolpe Tessin 5: 49 (1849). Men hur mycket han (dvs. G. Cederhjelm) spelade fjäril, var han i botten en gammaldags, kärnfrisk svensk. Levertin Gest. 183 (1903).
b) (†, föraktl.) om litterär dagsberömdhet. Seneca, som i en enda tanke hade mera själ, än tusende somrars vittre fjärilar. Thorild 3: 117 (1791). ESjöberg SDikt. 214 (1824).
Ssgr (till 1). Anm. Den normala ssgsformen är numera fjärils- (utom i Finl., där denna form är obruklig). Dock växlar i de flesta ssgr med fjärils- formen fjäril-. Av formerna fjäril-lik o. fjärils-lik är den förra den enda brukliga i bet. 1.
-NATUR, -PUPPA, se B. —
-VINGAD, -VINGE, -ÄGG, se B.
B: FJÄRILS-ART. (fjäril- 1900). —
-BLOMMA. (fjäril- 1729—1908) i sht bot. fjärillik blomma (hos växter av familjen Leguminosæ). Artedi (1729) hos Lönnberg Artedi 47. —
-FLADDER. särsk. (i sht i vitter stil) bildl. (jfr FJÄRIL 1 a o. 2). Ett fjärilsfladder af vackra och spetsiga ord. Söderhjelm Upps. 53 (1904). —
-FLYKT. (fjäril- 1889) särsk. (i vitter stil) bildl.: snabb, lätt l. fladdrande flykt. Hvar dag med fjärilsflygt försvann. Atterbom i PoetK 1816, 1: 188. (Samtalstonen var) en fladdrande fjärilsflykt i glittrande sagoland. Taube Wennerbg 1: 95 (1913). —
-FÅNGST. —
-HÅV. håv att fånga fjärilar med. —
-KÄNNARE. En framstående fjärilskännare. —
-LEK. (fjäril- 1894) ofta bildl. (jfr FJÄRIL 1 a o. 2). Ingelman 265 (1831, 1843). Denna oskuldsfulla fjärilslek mellan en trettonårig tärna och skalden. Snoilsky i 3SAH 9: 76 (1894). —
-LIK, adj. (fjäril- 1818—1902; jfr anm. ovan)
1) bot. om blomkrona (hos växter hörande till fam. Leguminosæ). En fjärillik blomkrona består av seglet, vingarna och kölen. Marklin Illiger 405 (1818).
2) (i sht i vitter stil) allmännare; jfr FJÄRIL 1 a. De fria sinnen fjärilslikt sig svinga / Intill hvar knopp, hvar barm på rosengrund. Atterbom i Phosph. 1813, s. 382. —
-LIV. (fjäril- 1893—1900) (i sht i vitter stil) bildl. (jfr FJÄRIL 1 a o. 2). (Jag) betraktar .. henne åter i sitt fjärilslif, ser henne tjusas af smicker, prakt och flärdfulla nöjen. Bremer Pres. 216 (1834). (Under dessa träd har) vandrat generation efter generation. Blommor som vissnat. Fjärilslif — förgängelse! Benedictsson Ber. 133 (1885). —
-LÄTT. (fjäril- 1830—1900) (i sht i vitter stil) lätt (fladdrande) som en fjäril; äv. bildl., om lynne o. d. (jfr FJÄRIL 1 a o. 2). När du i quadrillen ilar, / Yster, fjärilslätt och varm. Lenngren (SVS) 2: 251 (1809). Ungdomens fjärilslätta kynne. Kuylenstierna Beroende 121 (1898). —
-NATUR. (fjäril- 1839) (i sht i vitter stil) bildl. (jfr FJÄRIL 1 a o. 2). Hans fästmös .. umgängesgåfvor .. hade förändrat ynglingens fjärilnatur, och gifvit honom den stadgade mannens hållning och värdighet. Carlén Repr. 600 (1839). —
-SAMLING. abstr. o. konkret. —
-STOFT. särsk. (i vitter stil) bildl. Bli mina tankar nötta, / de mista fjärilsstoftet — allt blir grått. Hallström Sagodr. 169 (1910). —
-VINGAD, p. adj. (fjäril- 1803—1891) (i vitter stil) som har fjärilsvingar; ofta bildl.: som flyger lätt o. fladdrande som en fjäril l. som flyger bort snabbt som en fjäril, flyktig, förgänglig. Tanken .. / Fladdrar mellan rosor, fjärilvingad. Tegnér (WB) 1: 80 (1803). Sommarns fjärilvingade minuter. Atterbom i Phosph. 1810, s. 4. Lagerlöf Berl. 2: 3 (1891). —
-VINGE. (fjäril- 1761—1900) ofta (i vitter stil) mer l. mindre oeg. o. bildl. (jfr FJÄRIL 1 a o. 2). (Guden) fjäril-vingar bar. Creutz Vitt. 6 (1761). Hennes förstånd .. flög med fjärilvingar snabbt öfver barndomens råmärken. Topelius Planet. 2: 24 (1889). —
Spalt F 706 band 8, 1924