| Publicerad 1973 | Lämna synpunkter |
SKRÄCKA skräk3a2, v.2, förr äv. SKRICKA, v.4 -er, -te, -t, -t (Roswall Skeppsm. 1: 24 (1803: skräck, imper.) osv.) ((†) -ade Serenius (: skräcka, imper.), Meurman (1847)). vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) (numera föga br.) intr. (jfr 3).
a) = 2. (Det) upptäcktes att en nagel strax under vattenlinien (på ångbåten) skräckt, hwarefter läckan genast provisoriskt tätades. NorrkpgT 1912, nr 279, s. 2.
2) (numera föga br.) refl. l. i pass. med intr. bet., om nit l. mutter o. d.: lossna, glida ur l. gå upp o. d.; jfr 1 a. (Man bör) utifrån syna borden (på segelbåten) och dess kanter väl samt efterse om några nitar skräckt sig eller gått in i bordet. TIdr. 1895, s. 180. Befälhavaren (på fartyget som sprungit läck) tror att någon nagelrad skräckts i botten. GHT 1925, nr 250, s. 13.
3) sjöt. tr.: (försiktigt o. bitvis) släppa efter på l. fira l. sticka ut (tåg l. lina o. d.) l. (med en knyck) låta (tåg o. d.) i gångspel l. på vinschnock o. d. hoppa tillbaka till spelets osv. smalaste del; äv. utan obj. (i sht med objektet ersatt av bestämning styrd av prep. på); jfr SKRÄNSA. Serenius Iiii 1 a (1757: på). Vind är nord-ost, bidevind har jag skotat; / Skräck ej på fockskot, hal an, det gör åt! Sehlstedt Utk. 89 (1857). Fallet firas först något (skräckes) och lossas sedan. Ekelöf Skeppsm. 46 (1881). (Sv.) skräcka ett tåg (t.) ein Tau schrecken. Klint (1906). SohlmanSjölex. (1955). jfr AV-SKRICKA. särsk. (†) i uttr. skräcka (på) seglen, fira seglen. Möller (1790). Jungberg (1873).
1) (numera föga br.) till 1, om mutter: gå upp, lossna. Muttrarne till tätringslocket måste hafva någon stänginrättning, så att de icke kunna gänga af sig eller skräcka upp. Frykholm Ångm. 170 (1881).
2) [jfr holl. opschrikken, t. aufschricken] (numera bl. tillf.) till 3: under skräckande sticka ut (kabel o. d.) l. med skräckning föra (tåg o. d.) till smalaste delen av ett gångspel o. d. Röding 1: 130 (1794). Jungberg (1873).
Spalt S 5149 band 26, 1973