| Publicerad 1973 | Lämna synpunkter |
SKRÅNA skrå3na2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
1) intr.: slutta l. vara sned l. ha sneda sidor o. d. — särsk.
a) (i sht i vissa trakter) om höjd l. terräng l. sluttning o. d.: slutta, sänka sig. De mot Siljan skrånande sluttningarna. Dagen 1909, nr 39, s. 4. Åsryggen är inte bredare än att vi kan se den skråna nedför på bägge sidor. Vi 1954, nr 25, s. 11.
b) (i sht i fackspr.) om yta l. sida l. kant på ngt: bilda l. stå i sned vinkel mot lodrätt l. vågrätt plan; vara sned, luta; med snedkant l. snett plan slutta l. sänka sig; äv. om ngt med utsträckning i tre dimensioner: ha sidor l. kanter som luta; ofta i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., särsk.: som har sidor l. kanter som luta, äv. liktydigt med: som har formen av en stympad kon. Öppningen (i kyrkväggen) är .. rundhvälfd, med inåt starkt skrånande smyg. SvFmT 10: 333 (1899). (Gavelväggarna) äro .. på midten högre än långväggarne, och från detta midtparti skrånar muren sakta nedåt till dem. Därs. 11: 152 (1901). (Kuppan av en viss dopfunt) är åttasidig med skrånande botten. Cornell NorrlKyrklK 129 (1918). Kuppan (i ä. typer av glas) förändras (hos pokalen) från ett kärl med nästan platt botten och svagt skrånande väggar till en nedåtriktad kon, vars spets genom en mellanled övergår i benet. Kulturen 1953, s. 90.
2) (i sht i fackspr., mera tillf.) tr.: göra (ngt) skrånande (se 1 b) l. förse (ngt) med skråkant(er) o. d.; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. De smala skrånade portalerna (till S:t Olofs kyrkoruin i Sigtuna). TurÅ 1942, s. 111.
Spalt S 5128 band 26, 1973