Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKRÄKON skrä3kon2, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(-ken 1745—1868. -kjen 1826. -kon 1864 osv.)
Etymologi
[sv. dial. skräkiän (Landsm. 1906, s. 63 (1729; från Jämtl.)), eg. best. form (i koll. anv.) av skräk, skrek, m., kråkris; jfr nor. dial. skrek, kråkris; möjl. utlöst ur sv. dial. skreklyng, nor. dial. skrekling, båda med bet.: kråkris, i sin tur möjl. ombildning av det ord som föreligger i nor. krekling (se KRÄKLING, sbst.2), möjl. gm anslutning till sådana ord som nor. dial. skrakla, ge ett sprucket ljud ifrån sig, vara skröplig, skrakall, lös i fogarna, skröplig, klen (möjl. av ljudhärmande urspr.); formen på -on beror på anslutning till sådana bärnamn som LINGON, HJORTRON m. fl.]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) växten Empetrum nigrum Lin., kråkris (äv. med inbegrepp av växten Empetrum hermaphroditum Hagerup, fjällkråkris); äv. om frukten. Linné Fl. s. 414 (1745). Därs. nr 904 (1755; från Jämtl.). Kråkris, Kråkbär, Kräkling, Låppris, Skräken, Empetrum nigrum wäxer i ganska mager jord. Rothof 261 (1762). Kråkrisets ”bär” äro ätliga ehuru, såsom namnen Kråkbär, Kräklingar, Skräken (Norrl.) redan antyda, de icke höra till de bättre bärslagen. Nyman VäxtNatH 2: 175 (1868).
Ssg: SKRÄKON-VÄXT. (föga br.) växt tillhörande familjen Empetraceæ, kråkbärsväxt; anträffat bl. i pl., om denna familj. Lyttkens Växtn. 592 (1908).

 

Spalt S 5166 band 26, 1973

Webbansvarig