Publicerad 1974 | Lämna synpunkter |
SKUMRASK skum3~ras2k, n. (VRP 1648, s. 305, osv.) ((†) r. l. m. BremerBild. 17 (1821: i skummerasken, sg. best.)); best. -et (ss. r. l. m. -en); pl. (föga br.) = (Törnblom Livsöd. 9 (1915: i skumrasken, pl. best.), Östergren (1940; betecknat ss. sällsynt)).
(i sht ngt vard.)
1) skymning; ofta dels allmännare: halvdager l. halvljus l. (halv)dunkel l. halvmörker, dels konkretare, övergående till att beteckna det i skymning l. halvdager osv. insvepta rummet l. området o. d.; särsk. i sg. best., föregånget av prep. i; jfr SKUM, sbst.2, SKUMNING, sbst.2, SKUMRING, SKUMSEL. Jag trevade mig fram i tamburens skumrask. Skumrasket i gränderna skingrades endast bitvis av de svaga gatljusen. Om aftonen efter skumrasket. VRP 1648, s. 305. Efter kl. 5 är väl skumrasket förbi, men mon det kl. 6 redan är nog mörkt? Altén Fästm. 14 (1796). Det är hvarken dyrt eller besvärligt, att sitta vid eldbrasan i skumrasket och resa werlden omkring. UrKorrCronholm 249 (1855). Regnmolnen åstadkommo ett skumrask, hvilket man dock hoppats skola skingras af gaslyktor och båglampor. VL 1908, nr 97, s. 4. Ett blekt ansikte framträdde ur skumrasket. Trenter AldrNäck. 253 (1953). Äntligen rådde .. skumrask i stugan. Edqvist MannHav. 101 (1967).
2) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1; i sht i uttr. betecknande att ngt försiggår halvt fördolt l. mer l. mindre i hemlighet l. att ngt är tämligen ovisst l. oklart l. obekant l. uppfattas mer l. mindre diffust (så att endast vissa detaljer l. huvuddrag i t. ex. ett skeende kunna urskiljas) l. att ngn lever i relativ obemärkthet l. okunnighet o. d. (jfr DUNKEL, sbst. 1 slutet, 2, 3, MÖRKER 4, SKUM, adj. 1 d); särsk. (vard.) i fråga om ”skumma” (se SKUM, adj. 1 d β) förehavanden som försiggå mer l. mindre i hemlighet; stundom övergående i bet.: skumraskaffärer. Titeln .. (på V. Hugos diktsamling Les chants du Crépuscule) utmärker det skumrask, som, om icke i hela Europa, åtminstone i Frankrike gör det omöjligt att afgöra, om natt eller dag skall inbryta. SvLittFT 1836, sp. 335. Jag anar ohyggliga saker, men jag vill ej ana dem blott; jag vill lära känna dem. Skumrasket, som nu omgifver mig, förfärar mig. Ridderstad Samv. 3: 204 (1851). I ett nu .. skulle .. (prinsessan av Condé) plötsligt stiga fram ur skumrasket, i vilket hon obemärkt levat, och uppträda på handlingens stora öppna solbelysta fält. Lagergren Minn. 3: 68 (1924). Detta själsliga skumrask, som är det normala hos landsbygdens befolkning (i Spanien). Åkerlund Baroja Zal. 10 (1927). Ingenting kan vara mera oriktigt än att föreställa sig Gustav (II) Adolfs kungaförsäkran .. som en frukt av maktkupper eller manövrer i skumrasket. Ahnlund AOxenstierna 105 (1940). Här rörde det sig om skumrask av enorma mått. En vän till ligachefen uppges ha köpt sig en post som chef för några affärer vid ett sinnessjukhus i Moskva, där man säljer stickade arbeten som patienterna förfärdigat. DN(A) 1963, nr 286, s. 14.
(1) -FANTASI. i pl.: fantasier (se fantasi 3) som uppstå i skymning; äv. bildl. (jfr skumrask 2), särsk. om ”smutsiga” l. moraliskt förkastliga fantasier. UrKorrCronholm 250 (1855). Koch Arb. 193 (1912; bildl.). —
-FIGUR. ”skum” (se skum, adj. 1 d β) figur (se d. o. 4); jfr -element, -individ, -typ. Asplund Or. 96 (1934). Skumraskfigurer, skojare och tattare lyste med sin frånvaro. Deras tid på Lycksele marknad är förbi. Västerb. 1941, s. 173. —
-GESTALT. otydligt l. diffust uppfattad gestalt (se d. o. 3 a). Folktrons skumraskgestalter. Lamm UpplRom. 1: 468 (1918). —
-MANDAT. (numera bl. tillf.) ironiskt: ”skum” (se skum, adj. 1 d β) bravad l. ”bedrift”; jfr mandat, sbst.1 SkånCorr. 1841, s. 186. —
-POLITIK. av skumraskmetoder kännetecknad politik (se politik, sbst. 3, 4). PT 1906, nr 164, s. 3. —
-SPEL. av skumraskmanövrer o. d. kännetecknat tillvägagångssätt o. d.; jfr -taktik. Aurelius Männ. 36 (1935). —
(1) -STÄMNING. för skymningen kännetecknande stämning; äv. oeg. l. bildl. (jfr skumrask 2), särsk. om ”ljusskygg” stämning som vilar över ngt man söker hålla hemligt l. icke öppet vill diskutera l. dyl. Rig 1921, s. 10 (oeg.). IllSvOrdb. (1955). —
-TRAFIK. ”skum” (se skum, adj. 1 d β) ”trafik” l. hantering l. ”skumma” förehavanden l. transaktioner o. d. SvD(A) 1931, nr 96, s. 22. —
SKUMRASKIG, adj. särsk. om sällskap av personer: som består av skumraskfigurer. GHT 1945, nr 298, s. 9.
Spalt S 5354 band 27, 1974