Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKURA skɯ3ra2, v.4 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE, se avledn.
Etymologi
[sv. dial. (Gotl.) skura; jfr ä. d. skure bort, skura bort; möjl. eg. bildl. anv. av SKURA, v.3, med tanke på att tjäran vid vräkningen renades gm att medföljande vatten slogs bort]
(om ä. förh. på Gotl.) med avs. på till tjärhov o. d. förd tjära: pröva (gm att sticka in en krokig järnten o. draga den fram o. tillbaka i tunnan), vräka. I forna tider .. var vid Tjärhofvet i Visby .. anstäld en tjär-skurare, med 50 Dal. S. M. lön, som skurade (skirade, profvade) varan och indelade den efter dess värde i fyra slag, eller god tjära, råd, vrak och vraksvrak. TSkogshush. 1876, s. 199. SvSkog. 1343 (1928). jfr: (Uppsyningsmannen över leveransen av tjära) kallas .. (på Gotl.) Tiäre-Skurare af ordet skure, skiru, skära d. ä. rensa. Wallin GothlSaml. 2: 197 (1776).
Särsk. förb.: SKURA BORT10 4. [jfr ä. d. skure bort] (om ä. förh. på Gotl.) vid prövning av tjära vid tjärhov o. d. slå bort (medföljande vatten l. viss del av tjäran). Wallin GothlSaml. 2: 197 (1776); jfr SvSkog. 1343 (1928).
Avledn.: SKURARE, sbst.2, m. (om ä. förh. på Gotl.) statlig tjänsteman med uppgift att ta upp skatt för tjärbränning o. pröva till tjärhov o. d. förd tjära (samt att i samband därmed fördela tjäran i olika kvaliteter o. rena den gm att slå bort medföljande vatten), tjärvräkare; jfr redesven 1 c. Wallin GothlSaml. 2: 197 (1796); jfr SvSkog. 1343 (1928). jfr tjär-skurare.

 

Spalt S 5373 band 27, 1974

Webbansvarig