Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKURRA (numera bl. ss. förled i ssgr SKURR- skur3~), sbst.3, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Voionmaa, Eneberg).
Etymologi
[sv. dial. skurra, skurru; etymologiskt identiskt med SKURA, sbst.4]
1) = SKURA, sbst.4 1; numera bl. ss. förled i ssgr. En fieder .. som faller i en skurra. Palmstedt Res. 51 (1778). Skurror i skrufhufvuden. Eneberg Karmarsch 2: 381 (1861).
2) (†) = SKURA, sbst.4 5. En wttmarck ifrån Peteka Järfue om 4 skurror Jordh. Voionmaa Hämäl. 467 (i handl. fr. 1629). Därs. (i handl. fr. 1631).
Ssgr (till 1): SKURR-FIL. (numera föga br.) fil avsedd för filning av skåror, skårfil. Eneberg Karmarsch 2: 381 (1861). Auerbach (1913). —
-SÅG. tekn. för sågning av skåror avsedd metallsåg vars blad i hela sin längd är fastklämt mellan ett par skenor l. i en skena med U-formad sektion. Eneberg Karmarsch 2: 346 (1861). BonnierLex. (1966).

 

Spalt S 5376 band 27, 1974

Webbansvarig