Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKVAPP skvap4, interj.
Ordformer
(förr äv. sqv-)
Etymologi
[ljudhärmande bildning, samhörig med sv. dial. skvapp, n., plask, skvappa, skvalpa; jfr SKVIPPA]
återgivande ett plaskande ljud, klafs, plask. SvTyHlex. (1851). Han tog fisken uti dess gäl / Och slängde honom så hårdt mot stranden, / Att ”sqvapp” det sad’ när han damp i sanden. Braun SjuSofv. 12 (1853). Cannelin 456 (1938).

 

Spalt S 5424 band 27, 1974

Webbansvarig