| Publicerad 1974 | Lämna synpunkter |
SKYFFLA ʃyf3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
1) motsv. SKYFFEL 1: medelst skyffel (l. liknande l. motsvarande redskap) förflytta (ngt från ett ställe till ett annat gm kast l. ösning o. d. med redskapet), kasta l. slunga l. ösa l. bearbeta (ngt) med skyffel (äv. i uttr. skyffla ngt med skyffel o. d.); äv. dels med obj. o. predikativ betecknande resultat av angiven verksamhet, dels abs. BoupptSthm 17/9 1687, Bil. Trä skåfwel att Skiöffla kohl med. HovförtärSthm 1730, s. 2426. Weste FörslSAOB (c. 1815; äv. abs.). (Vid Köpenhamns belägring 1658) var det .. på vallarna .. ofta nog qvinnor, som skyfflade mullen och drogo skottkärran. Fryxell Ber. 12: 73 (1843). Massan (av betong) skyfflades .. i en sträng längs midten af lafven. TT 1871, s. 77. (Potatisarna) skyfflades, rullades och östes i jättestora grytor (i bränneriet). Fitinghoff Tafl. 42 (1886). Städerskorna vägra snart att skyffla sand (som blåst in genom dörrar o. fönster vid sandblästring). SvD(A) 1927, nr 179, s. 7. Tvenne kollämpare sköto kärrorna längs spåret mellan boxar och eldstäder och tvenne skyfflade de stora korgarna fulla. Mörne ÄventV 317 (1929). — jfr BORT-, FRAM-, HOP-, I-, IN-, NED-, OM-, PÅ-, SAMMAN-, UNDAN-, UPP-, UT-SKYFFLA. — särsk.
a) i fråga om förr nyttjat tillvägagångssätt vid uppmätning av säd innebärande att säden på visst sätt skyfflades i måttkärlet; särsk. (numera mindre br.) i p. pf., dels i mer l. mindre adjektivisk anv., i uttr. skyfflat mål, mått uppmätt gm skyffling, dels ss. adv.: på sätt kännetecknat av skyffling. ÅbSvUndH 68—69: 218 (1679: Skyfflat måhl). Med skakning kan man aldrig få så mycken säd i en tunna som när en habil mätare rätt vet at skyffla. 2RARP 8: 356 (1734). PH 2: 1259 (1735; ss. adv.). (Det är) ej till förtiga, att skyfflingen öfver hela riket icke kan praktiseras, emedan i alla städer icke äro mätare och allmogen i köp och salu sig emellan ej är van vid skyfflingen eller den förrätta kan. Falkman Mått 2: 155 (i handl. fr. 1737).
b) (i sht förr) i fråga om att medelst skyffling kasta om säd (i förrådsrum o. d.) i syfte att vädra den o. därigm få den att torka bättre. Lind 1: 291 (1738). Finnes ej maltkammare bör maltet sättas i hög .., samt om det var väl torkat och rengjordt ej skyfflas. Lindberg Svagdr. 49 (1892). SvD(A) 1922, nr 262, s. 3.
c) (mera tillf., vard.) i utvidgad anv., i uttr. skyffla ngn i mullen, begrava ngn. DN(A) 1921, nr 63, s. 5.
2) motsv. SKYFFEL 2, med avs. på trädgårdsgång o. dyl. l. jord (i trädgård): medelst skyffel bearbeta o. frigöra från ogräs o. d. (gm att föra l. stöta redskapet genom gångens osv. ytskikt o. därmed avskära l. lösgöra ogräset osv.), (på angivet sätt) avlägsna ogräs från (äv. med inbegrepp av uppsamling o. bortförskaffande från gången osv. av avskuret l. lösgjort ogräs osv.); äv. med avs. på ogräs o. d.: medelst skyffel (på angivet sätt) avskära l. lösgöra l. avlägsna; äv. dels med predikativ betecknande resultat av angiven verksamhet, dels abs. Rosenhane Oec. 93 (1662; med predikativ betecknande resultat). I min Trägård hade de, som luckat eller rensat sängarna och skyfflat gångarna, kastat bårtrensadt ogräs til ett hörn uti en hög. VetAH 1770, s. 342. Där (dvs. på trädgårdsgången) trampas och där skyfflas. Gellerstedt GVis. 133 (1900). Jorden (i fruktträdgården) skyfflas och hästhackas (i juni). Abelin Frukt 245 (1902). Skyfflingen afser dels att genom afskärandet under jordytan döda vissa ogräs, dels att lossa och luckra det öfre jordlagret. 2NF 25: 1256 (1917). Han hade .. skyfflat ogräs på gångarna. Wästberg Kung. 439 (1955). — särsk. (†) i utvidgad anv.
b) i fråga om verksamheten att medelst (djupgående) harv o. d. avskära l. lösgöra (o. bortrensa) ogräs i åkerjord o. samtidigt uppluckra denna. QLm. 1: 1 (1833). Därs. 4: 57 (1833).
3) (numera i sht vard.) i oeg. l. bildl. anv. av 1 (o. 2); särsk. i fråga om rörelse(moment) som i ett l. annat avseende liknar l. erinrar om skyffling (i bet. 1). En gång skyfflas stoftets öden / Uti grafven om hvarann. Sehlstedt 4: 139 (1871). I går hade hans små törstande fötter begärligt skyfflat på botten af hvarenda pöl. Fitinghoff Tafl. 69 (1886). Allteftersom striden kom närmare etappområdet måste allt luftvärn skyfflas dit. GHT 1946, nr 65, s. 22. Han skyfflade komplimanger över oss. SvHandordb. (1966). — särsk.
a) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) gå slängigt l. med långa (mer l. mindre släpande) steg; äv. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., om steg: slängig l. lång (o. mer l. mindre släpande). (Tiggaren som icke fått ngt) skyfflade .. i väg, fnysande af rättmätig harm. SödermLT 1894, nr 99, s. 1. (Prästen) gick .. vägen fram med Konrad vid handen. .. Konrad, han lufsade bredvid med sin knäiga gång och sina skyfflande steg. Nordström TokKonr. 51 (1922).
b) i sht sport. i fråga om att gm lyftning l. rakning (dvs. icke gm direkt tillslag) med (insidan av) fot l. med klubba o. d. förpassa boll o. d. ngnstädes (särsk. i mål l. till en medspelare); lyfta l. raka o. d. (boll osv. ngnstädes); äv. ss. vbalsbst. -ing konkretare, om lyftning l. rakning av boll osv. (stundom äv. allmännare, om spark l. tillslag på boll osv.). (Bandyspelarna) hade .. det felet .. (att inte kunna) med en enkel skyffling sätta målvakten ur spel. IdrBl. 1924, nr 7, s. 8. (Vänsterinnern) fick .. en mycket grann stickare från sin center, som han lika grant skyfflade i nät. SvFotbHj. 109 (1945).
c) (vard.) med avs. på mat (o. dryck): hastigt l. glupskt inmundiga, ”kasta i sig”; äv. abs.; vanl. i särsk. förb. Handelsresanden smackade och grymtade och skyfflade och tuggade. Beskow FlyktPortug. 210 (1934).
1) till 1: skyfflande bortskaffa (ngt) l. befria l. rensa (ngt från ngt) l. tömma (ngt) på dess innehåll; äv. oeg. l. bildl. (särsk. med avs. på ngts råge: stryka av). Mycket snö hade fallit, och det tog tid att skyffla av gården. En lastbil med sand stod på vägen, och en man var i färd med att skyffla av flaket. TurÅ 1904, s. 291 (bildl., med avs. på råge). Skyffla av jord från en rabatt. SvHandordb. (1966).
2) till 2: skyfflande befria (trädgårdsgång o. d.) från ogräs l. avlägsna (ogräs o. d.). Dalin 1: 43 (1850). jfr avskyffla. —
SKYFFLA FRAM10 4. till 1.
2) refl., i uttr. skyffla sig fram, skyfflande ta sig fram (ngnstädes l. genom ngt o. d.); äv. (vard.) bildl.: bana l. ”plöja” sig väg fram (i ett ostädat rum o. d.). Skyffla sig fram genom snödrivorna. Det är ett hårt knog för en eldare att skyffla sig fram ända till Indien. Martinson Kap 122 (1933). Köksflickan .. fick (om morgnarna) skyffla sig fram mellan nedsmorda kastruller och stekfat till sin diskho. Martinson KärlekKr. 169 (1947). —
SKYFFLA I10 4.
1) till 1: skyffla (ngt) så att det kommer i l. fyller upp (ngt) l. skyfflande fylla i l. upp (ngt). Skyffla i lådan. PT 1915, nr 131 A, s. 3 (med avs. på kol). jfr iskyffla.
2) (vard.) bildl. (jfr skyffla 3 c), refl., i uttr. skyffla i sig, med avs. på mat (o. dryck): hastigt l. glupskt inmundiga (o. förtära), ”kasta i sig”. SD(L) 1904, nr 43, s. 4. —
SKYFFLA IFRÅN SIG10 04 0, äv. FRÅN SIG4 0. särsk. (i sht sport.) bildl. (jfr skyffla 3 b): (skyfflande) ge l. sparka l. slå ifrån sig (boll o. d.). IdrBl. 1924, nr 1, s. 2 (i bandy). —
SKYFFLA IGEN10 04. till 1: skyfflande fylla l. lägga igen (ngt med ngt). Lindgren MästBlomkv. 105 (1946). —
SKYFFLA IHOP10 04, äv. HOP4. till 1: skyfflande föra ihop (ngt i en hög l. för att blandas l. dyl.); jfr skyffla samman. Lundberg Träg. 187 (1754). jfr hopskyffla. —
SKYFFLA IN10 4.
1) till 1: skyffla (ngt) så att det kommer in (ngnstädes); äv. bildl. Nyblom Twain 1: 42 (1873; bildl.). TT 1899, Allm. s. 320 (med avs. på sand). Didring Malm 1: 245 (1914; abs.). jfr inskyffla.
2) i sht sport. bildl. (jfr skyffla 3 b): (skyfflande) förpassa l. sparka l. slå (boll o. d.) in (ngnstädes, särsk. i mål). IdrBl. 1924, nr 13, s. 11 (i bandy).
3) (vard.) bildl. (jfr skyffla 3 c), med avs. på mat (o. dryck): hastigt l. glupskt inmundiga (o. förtära), ”lägga in”. Hedberg Räkn. 147 (1932). —
SKYFFLA NED10 4 l. NER4.
1) till 1: skyffla (ngt) så att det kommer ned (ngnstädes); äv. bildl. Nordforss (1805). Edlund Chandler Syst. 25 (1950; bildl., med avs. på pengar). jfr nedskyffla.
2) (vard.) bildl. (jfr skyffla 3 c), med avs. på mat (o. dryck): hastigt l. glupskt inmundiga o. svälja ned. Wägner Norrt. 39 (1908). —
SKYFFLA OM10 4.
1) till 1: skyfflande vända l. blanda l. röra om (ngt); särsk. (i sht förr) till 1 b, i fråga om skyffling av säd. VetAH 1746, s. 57. Lind (1749; i fråga om skyffling av säd). jfr omskyffla.
SKYFFLA OMKRING10 04, äv. IKRING04 l. KRING4. till 1: skyfflande omge (ngt med ngt) l. skyfflande sprida omkring (ngt); ngn gg äv. bildl., särsk.: röra om (bland ngt). (Sv.) Skyffla omkring .. (fr.) Jeter ça et là avec la pelle. Nordforss (1805). (De) stirrade .. på hur ägaren (till restaurangen) .. nervöst skyfflade omkring bland potatisen medan den kokade. Styrman Porter 2Dov. 104 (1967). —
SKYFFLA PÅ10 4. särsk. till 1: skyffla (ngt) så att det kommer på l. täcker (ngt) l. skyfflande fylla på l. täcka (ngt). Skyffla på jorden (på kistan). Lastaren skyfflade på flaket. Höijer Solv. 24 (1954). jfr påskyffla. —
SKYFFLA SAMMAN10 32 l. 40 l. TILLSAMMAN(S) 040, äv. 032. till 1: skyfflande föra samman (ngt i en hög l. för att blandas l. dyl.); jfr skyffla ihop. 2RARP 6: 343 (1731). jfr sammanskyffla. —
SKYFFLA UNDAN10 32, äv. 40. till 1: skyfflande undanskaffa (ngt); äv. bildl. Weste (1807). Ramberg Svarta 308 (1911; bildl., om snöplogande lok). jfr undanskyffla. —
SKYFFLA UPP10 4, äv. OPP4. till 1: skyffla (ngt) så att det kommer upp (ngnstädes); äv. skyfflande kasta upp (hög o. d. av ngt); ngn gg äv.: skyfflande ta upp plantor för (plantbår o. d.). Broocman Hush. 2: 86 (1736; med avs. på säd). Grels .. gick .. nere i kryddgåln, skyfflade upp plantbårar, räfste undan vissna löv, krattade gångarna. Högberg Baggb. 1: 27 (1911). Liljedahl Norström 2: 443 (1918; i bild). Skyffla upp en jordhög. SvHandordb. (1966). —
SKYFFLA UT10 4. till 1: skyffla (ngt) så att det kommer ut (ngnstädes) l. skyfflande sprida ut (ngt); äv. bildl. Skyffla ut sanden genom dörren. Han skyfflade ut gödseln över trädgårdslandet. Nordforss (1805). Sjöman Lekt. 344 (1948; bildl.). —
SKYFFLA ÖVER10 40. till 1: skyffla (ngt) så att det kommer över l. täcker (ngn l. ngt) l. så att det kommer över (på l. till ngn l. ngt) l. skyfflande fylla l. täcka över (ngn l. ngt med ngt); äv. bildl. Nordforss (1805). JournManuf. 3: 161 (1833; med avs. på jord). Överkommissarie Dover .. (ansåg) att de mariga fallen alltid .. skyfflades över på honom. Styrman Porter 2Dov. 10 (1967).
-JÄRN. (skyffel- 1823 osv. skyffle- 1815) (numera i sht i fackspr.) i redskap för skyffling av ogräs ingående eggjärn; äv. i utvidgad anv., om handredskap av detta slag, bestående av ett vid ett (trä)skaft fäst eggjärn, skyffel. BoupptVäxjö 1815. Juhlin-Dannfelt 360 (1886; fäst i träställ draget av häst). Mannen i trädgården ställer varsamt sitt skyffeljärn mot en gammal skrovlig apelstam. Unnerstad Snäckh. 321 (1949). —
-PLOG. [jfr t. schaufelpflug] (†) plogliknande ogräsrensare avsedd att dras av häst, utrustad med billar nedtill avslutade med horisontellt placerade skyffeljärn (ställbara för grundare l. djupare gång i jord). Lindman Bergen AnvBosk. 1: 280 (1809). När efter dikning .. hästhofsplantor visa sig å åkerjorden, så böra dessa, medan de ännu äro helt späda, medelst en skum- eller skyffelplog i torrt väder helt grundt afskäras. LAHT 1883, s. 307. —
(1) -SPADE. (†) om spade nyttjad till skyffling av jord i samband med potatiskupning. GT 1787, nr 21, s. 3.
B (†): SKYFFLE-JÄRN, se A.
C: SKYFFLINGS-ARBETE~020. arbete med l. som utgörs av skyffling.
(1) -PENGAR, i sht förr äv. -PENNINGAR, pl. (numera bl. tillf.) pengar utgörande betalning l. ersättning för skyfflingsarbete. SFS 1842, nr 47, s. 12.
SKYFFLERSKA. [delvis till skyfflare] (numera bl. tillf.) till 1, 2: kvinnlig skyfflare. (Sv.) Skyfflerska .. (eng.) weeding-woman, weeder. Björkman (1889). IllSvOrdb. (1955).
Spalt S 5496 band 27, 1974