| Publicerad 1974 | Lämna synpunkter |
SKYLE ʃy3le2, n.; best. -et; pl. -en.
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (ngt som ger) skydd (mot upptäckt l. väder o. vind l. regn o. d.), skyl (se SKYL, sbst.1 1); äv. bildl.: skydd; jfr SKYL, sbst.1 1. Drängen hade .. kommit ut på några mader och gick i skyle i ett madhus. Moberg Rask. 34 (1927). Det var som om .. (hans obebodda sommarvilla) vetat vad som förde honom hit denna oväderskväll .., då han mänskligt att döma borde ha varit hemma i lugnt och fredligt skyle. Dens. Rosell 335 (1932). Människorna hade sökt skyle i skogen (under kriget). Dens. FörrädL 163 (1967). — jfr REGN-SKYLE. — särsk. = SKJUL 1 d; jfr SKYL, sbst.1 1 c. FinEtnogrAtl. 17 (1905). Keyland NordMJakt. 28 (1911; från Västerb.).
2) (†) skjul (se d. o. 3), bod; äv.: skyddstak (över fönster, dörr o. d.); jfr SKYL, sbst.1 2. Emädan der öfwer till Tackhofssen är bygdt ett skyhle som afwärjer Slagregn. Warandes gaflen elliest äfwen för skyhlet behål(le)n. VDAkt. 1730, Syneprot. F III 7. Jämwäl bör .. Skyle öfwer dörarne förfärdigas. Därs. 1735, Syneprot. F III 7. BoupptVäxjö 1780 (om marknadsbod). Ett skyle upfördt med bräder. VLBibl. Bouppt. 1805, s. 136. — jfr VAGN-, VED-SKYLE.
Spalt S 5546 band 27, 1974