Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKYRA ʃy3ra2, v.2, l. SKÖRA ʃö3ra2 l. ʃœ3ra2, v.1 -ade (ReglVirkeslefv. 1825, § 60 (: jämnskyrade, p. pf. pl.), osv.) l. skyr, skyrde, skyrt, skyrd resp. skör, skörde, skört, skörd (Schroderus Müller 173 (1629: sköörde, ipf.; möjl. att hänföra till SKÖRDA), Schroderus Dict. 199 (c. 1635: Skyrdh, p. pf.) osv.). vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(skyr- c. 1635 osv. skör- (sköör-) 1629 (: sköörde aff; möjl. att hänföra till SKÖRDA), 1690 osv.)
Etymologi
[sv. dial. skyra, sköra; sannol. av ett skyrda, etymologiskt identiskt med sv. dial. (Gotl.) skördä, hugga av (stockar), sv. dial. (Finl.) stsöl (med tjockt 1 o. apokoperad ändelse), avhugga, ä. d. skørde, göra skåror i (ngt), o. SKÖRDA; i trakter, där skyrda icke ljudlagsenligt kunnat utvecklas till skyra l. sköra, kan skyra resp. sköra ha uppkommit gm en från ipf. skyrde l. skörde o. p. pf. skyrd l. skörd utgående ombildning. — Jfr SKYR, sbst.2, SKYRA, sbst.2]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) i fråga om att hugga en l. flera skåror l. göra ett l. flera hugg i ngt; numera bl. i den särsk. förb. SKYRA UT o. ss. förled i ssgn SKYR-SPÅN; jfr IN-SKYRNING.
2) hugga av (ngt); särsk.: med yxa dela (långved o. d.) i mindre stycken på tvären. Schroderus Dict. 199 (c. 1635). Hemma på Backen kan en Karl om dagen skyra och klyfwa en famn kastwed. Salander Gårdzf. 170 (1727). Tersmeden Mem. 1: 31 (c. 1780). jfr (†): Mastträd och spiror, böra vara barkade eller renskalade, alla qvistar afputsade och ändarne jämnskyrade (dvs. jämnhuggna). ReglVirkeslefv. 1325, § 60. jfr AV-SKYRA.
Särsk. förb. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SKYRA AV10 4. till 2: hugga av (ngt); särsk.: hugga av (långved o. d.) på tvären. (Han) togh .. sin Sabbel, sköörde aff thet longa gräset, ther til wij honom hulpo, in til thes wij .. wordo graffstenen warse. Schroderus Müller 173 (1629); möjl. att hänföra till SKÖRDA. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 15 (1949). jfr avskyra. —
SKYRA UT10 4. till 1: hugga en skåra l. skåror i (träd), göra hugg i (träd för fällning). Carlsson GlestGård. 100 (1943).
Ssgr (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): (1) SKYR-SPÅN. [möjl. äv. att hänföra till skyra, sbst.2] om spån som uppkommer då man hugger en skåra l. ett hugg i ngt. Norrl. 7: 17 (1907). —
-YXA, se d. o.

 

Spalt S 5614 band 27, 1974

Webbansvarig