Publicerad 1974 | Lämna synpunkter |
SKYSSEL ʃys3el2, r. l. m.; best. -eln; pl. skysslar; l. SKYSSLA ʃys3la2, förr äv. SKISSLA, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = SKYTTEL 5. När .. (kvinnan som drev boskap) kom til engesledet, språng hon fram om boskapen och satte op en skyssel, dhen hon åter strax igen uthtogh. BtFinlH 2: 298 (1667). FinKyrkohSP 2: 163 (c. 1722: skislorne; rättat efter hskr.).
2) (i formen skyssla) (†) glest stängsel uppfört av stänger. Sahlstedt (1773). Weste FörslSAOB (c. 1815).
Spalt S 5615 band 27, 1974