Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKYSSEL ʃys3el2, r. l. m.; best. -eln; pl. skysslar; l. SKYSSLA ʃys3la2, förr äv. SKISSLA, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(skislorne, pl. best. c. 1722. skyssel 1667 osv. skyssla 1773 osv.)
Etymologi
[sv. dial. skyssil, m., skyssla, f., sv. dial. (Finl.) skissel, skissla, m., skisslå, f.; etymologiskt identiskt med SKYTTEL; formen skyssla har i vissa trakter ljudlagsenligt uppkommit ur skyttla (jfr förhållandet mellan NÄSSLA o. dess äldre sidoform nättla); formen skyssel är bildad till den ur skyttlar ljudlagsenligt uppkomma pl.-formen skysslar; stamvokalen i beror på en dialektal delabialisering av y]
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = SKYTTEL 5. När .. (kvinnan som drev boskap) kom til engesledet, språng hon fram om boskapen och satte op en skyssel, dhen hon åter strax igen uthtogh. BtFinlH 2: 298 (1667). FinKyrkohSP 2: 163 (c. 1722: skislorne; rättat efter hskr.).
2) (i formen skyssla) (†) glest stängsel uppfört av stänger. Sahlstedt (1773). Weste FörslSAOB (c. 1815).
Avledn.: SKYSSLA, v. [sv. dial. skyssla]
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 1, = skyttla, v.1 3.
2) (†) till 2: uppföra glest stängsel av stänger. Sahlstedt (1773). Weste FörslSAOB (c. 1815).

 

Spalt S 5615 band 27, 1974

Webbansvarig