Publicerad 1974 | Lämna synpunkter |
SKYTTLA (numera bl. ss. ssgsförled SKYTTEL- ʃyt3el~), v.2 -ade.
1) skaka (ngn l. ngt); äv. med saksubj.; numera bl. ss. ssgsförled. Brasck FörlSon. F 3 a (1645). Hans Skuta runckar starckt, och skyttlar Mast och Bord. Wexionius Sinn. 3: G 4 a (1684). jfr JORDGRUND-SKYTTLANDE.
-MASKIN, sbst.2 (sbst.1 se sp. 5633). [jfr t. schüttelmaschine] (numera föga br.) skakmaskin, vibrator. MeddSlöjdF 1897, 1: 80. —
-SORTERVERK~102 l. ~020. [jfr t. schüttelsortierer] (föga br.) för sortering av slipad pappersmassa använd apparat, vanl. bestående av två l. tre över varandra anordnade silar med skakande rörelse, vibrationssikt; jfr -apparat, -verk. 2NF 26: 438 (1917). —
-VAGN, sbst.2 (sbst.1 se sp. 5633). [jfr t. schüttelwagen; anledningen till benämningen är vagnens ryckiga rörelser] i fråga om räknemaskin: del som utgöres av en i horisontalled rörlig vagn som uppbär papper på vilket siffror kunna utskrivas i olika kolumner. Engström 566 (1968).
Spalt S 5636 band 27, 1974