| Publicerad 1975 | Lämna synpunkter |
SKÅLE skå3le2, sbst.2, äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i bet. 1) SKÅL skå4l, sbst.6, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; förr äv. SKÅLA, sbst.2, r. l. f.; best. -an.
1) (i sht om ä. förh., dels i vissa trakter, bygdemålsfärgat, dels etnogr.) litet o. enkelt konstruerat hus; särsk. dels om (ss. kokhus använt) konformigt hus av resvirke, dels om (ss. kokhus använt) hus med sadeltak o. gavlar samt låga väggar (bestående av ett l. ett par timmervarv), dels om (för förvaring av notar använt) öppet hus bestående av ett ryggåstak på stolpar, dels om (ss. förrum l. redskapsbod använd) tillbyggnad till uthus. PT 1892, nr 167, s. 2 (använd ss. kokhus). Uthus, innehållande ladugård af timmer med skåle. Därs. 1911, nr 293 B, s. 3. De jämtländska (kokhusen) — ofta kallade skålar — bestå vanligen nästan blott av tak och gavlar. SvKulturb. 11—12: 51 (1932). Gruddbo 308 (1938; för förvaring av notar). jfr KOK-, KÖKS-, RES-SKÅLE o. NOT-SKÅL.
2) [efter motsv. anv. i fvn.] (om fornnordiska förh.) om det förnämsta huset på en (stormans) gård; jfr HALL, sbst.2 5, SAL, sbst.2 1. Den ansenligaste och förnämsta .. bygnaden (i en fornnordisk gård) var skålen, äfven kallad stuga, hall eller sal. En skåle utgjordes af ett aflångt fyrkantigt hus med gaflar i öster och vester samt temligen låga långväggar. UB 1: 354 (1873). BonnierLex. (1966).
(2) -RUM. (om fornnordiska förh.) om hall (se hall, sbst.2 5) i skåle. Lindström LeendGud. 302 (1951). —
(2) -STUGA. (om fornnordiska förh.) om skåle l. däri inrymd hall (se hall, sbst.2 5). Lindström Österhus 95 (1952).
Spalt S 5691 band 27, 1975