Publicerad 1975   Lämna synpunkter
SKÄKTE, sbst.1, n.
Ordformer
(-ckt-)
Etymologi
[sv. dial. skäkte; sannol. ombildning av SKÄFTE, sbst.1 (varvid växlingen SKÄFTE, sbst.1: SKÄKTE, sbst.1, är parallell med växlingen SKÄFTA, v.1: SKÄKTA, v.2)]
(†) = SKÄFTE, sbst.1 2. Möller (1790, 1807). Anm. Möller (1790, 1807) hänvisar från skäckte till skäfte (= SKÄFTE, sbst.1 2, SKÄFTE, sbst.2) men kan möjl. ha känt den förstnämnda formen i bl. endera av användningarna.

 

Spalt S 5759 band 27, 1975

Webbansvarig