| Publicerad 1975 | Lämna synpunkter |
SKÄLMSK ʃäl4msk, förr äv. SKÄLMISK, adj. -are ((†) superl. skälmest Petreius Beskr. 2: 195 (1614: aldraskälmesta, pl.)). adv. = (†, Schück Wivallius 1: 149 (i handl. fr. 1631: skelmisk), AOxenstierna 9: 177 (1633: schelmisch)), -T (Chesnecopherus Skäl Q 1 a (1607: skelmeskt), 3Saml. 7: 53 (1670) osv.).
1) (†) som utgör l. tillhör l. är kännetecknande för l. har samband med en l. flera bedragare l. förrädare l. skurkar; opålitlig l. svekfull l. skurkaktig l. bedräglig l. förrädisk l. falsk l. lögnaktig l. brottslig l. skändlig l. illslug o. d.; äv. med förbleknad bet. (jfr 2): listig, slipad, slug. Är K. M. nådige wilie och befalningh .. att fienderna, som wthi Pernaw äre, måtte bliffva foriagade och att thet schelmesche partij, som sigh emot H. K. M. så oärligenn forhollit haffua, motte bekomma theres fortiente lönn. BtFinlH 4: 290 (1565). The Muskoviters stora ilfund, bedrägerij oc skälmiske prachtiker. Petreius Beskr. 2: 243 (1614). (Jakob I av England) talte och myckitt om Jesuiterne och deres skielmiske lhäre, at the undervijsa folcket, at man ickie allenest måtte fritt tage konunger och potentater af daga, uthann och afhende them theres konungerijken. OxBr. 10: 235 (1617). Jag .. / Allena i mitt huus eij mehra trifwas kan, / Med skälmske drängar blott, som liuga, swijka, snatta. Düben Boileau Sat. 62 (1722). Om måndagen, onszdagen och torszdagen måste han, såsom en tienare, vpwachta sin cavallier (dvs. satan), kamma hans skelmska hår (m. m.). Münchenberg Scriver Får. 136 (1725). Michel Illparig, Gulichs skiälmska Dreng. Boding Molière Mick. 2 (1741). En hop Donske Cossaker .., hwilka så mycket bättre wiszte alla skälmska wägar, at komma undan, som det i många år warit deras Handtwerk, at röfwa och plundra på Caspiska Hafwet. Kempe FabritiiL 14 (1762). ÖoL (1852).
2) odygdig, spjuveraktig, skälmaktig; i ä. språkprov stundom svårt att skilja från 1; förr äv. i uttr. skälmsk av ngt, glad över ngt. Den 27 Maj ankom jag i Gröningen, där jag i tvänne dagar ruklade med de skälmske Studenterne. Wallenberg (SVS) 1: 97 (1769). Gif akt, att denna låga släcka, / Som från ditt skälmska öga går. Leopold 2: 231 (1780, 1815). Tranér Anyta 16 (1826: skälmske af rofvet; gr. orig.: σκυλοχαρεῖς). Han (dvs. Ariosto) sjunger Rolands äfventyr / .. Han diktar skälmsk, sjelfsvåldig, yr, / En riddarlifvets dröm. Böttiger 1: 237 (1845, 1856). (Skolflickorna) gåvo Sebastian skälmska blickar och svängde litet på flätorna så att rosetterna viftade. Krusenstjerna Fatt. 1: 204 (1935). Tingsten Skymn. 48 (1970).
SKÄLMSKHET, r. l. f. till 2: odygdighet, spjuveraktighet, skälmaktighet. WoJ (1891). Greta hon har ögon, som smila och tigga, / illpariga, pigga / af skälmskhet och lust på konfekt. Fröding Stänk 88 (1896). —
SKÄLMSKLIGEN, adv. (†) till 1: svekfullt l. skurkaktigt l. ondskefullt. Een ryttmästare under Vilhelm Yxkuls regemente som var heemkommen och begärade regementspräst utj .. Erici Matthiæ Florini ställe, hvilcken var af dee Polniske skelmskligen ihjälslagen. ConsEcclAboP 4 (1656).
Spalt S 5807 band 27, 1975