Publicerad 1975   Lämna synpunkter
SKÄMLING ʃäm3liŋ2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. skämling; sannol. till SKAM, adj.]
kulturhist. kort synål av ben (vanl. av benpipa hos svin). Hyltén-Cavallius Vär. 2: 220 (1868). Kulturen 1945, s. 144 (om förh. i Smål. på 1800-talet).
Ssg (kulturhist.): SKÄMLINGS-VANTE. [sv. dial. skämlingsvante] (eg.: med skämling) av grov getragg l. grov ull tillverkad vante. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 220 (1868).

 

Spalt S 5815 band 27, 1975

Webbansvarig