Publicerad 1976   Lämna synpunkter
SKÖNVALSSEGEL l. SKENVALSSEGEL l. SKINVALLSSEGEL l. SKONFERSEGEL l. SKÅNFÖRSEGEL l. SKÖNFARSEGEL, n.; best. -seglet.
Ordformer
(skeen- 1649—1700. sken- 1579—1695. skene- 1640—1682. skin- 1745. skinn- 1745. skon- 1698. skån- 1686. skön- 1538—1873. sköne- 1543—1794. -far- 1749. -fer- 1698. -för- 1686. -val- 1544—1873. -vald- 1543. -valds- 1622—1794. -vall- 1745. -vals- (-lz-) 1538—1828. -våls- (-vols-) 1579—1682)
Etymologi
[jfr ä. d. skonfar(t)sejl, skønfarsejl, skoversejl o. d., t. schönfahrsegel; (ombildningar) av mlt. schōn(e)varsegel, eg.: segel använt av ”skånefarare” (dvs. skeppare l. handelsman l. skepp som seglar på Skåne för att delta i sillfisket l. sillhandeln), av schōnevar, ”skånefarare”, o. segel (se SEGEL, sbst.1); i sv. (liksom i d.) åtminstone delvis närmast lån från t.]
(†) storsegel (utgörande det understa seglet på stormasten på tremastat fartyg); jfr SKÖNVAL. VarRerV 49 (1538). Sköneuald segleth, m(edh) tu Bonetthen, aff walmar. SkeppsgR 1543. Han lembnade sitt skiep, när han sitt hufwud lade / fast rijkare föröökt än han det funnit hade / med redskap, tååg och trosz, med kablar swår och lät, / sampt Skånförsegel nÿtt och blekande bonet. Rosenfeldt Roo D 4 a (1686; rättat efter hskr.). (Sv.) Skönvalssegel, .. (t.) das Schönfahrsegel, das grosse Segel am Mittelmast. Möller (1790). Jungberg (1873).

 

Spalt S 6161 band 27, 1976

Webbansvarig