Publicerad 1976   Lämna synpunkter
SKÖRL ʃœ4rl, sbst.1, förr äv. SKIRL, r. l. m.; best. -en; pl. (om olika slag) -er.
Ordformer
(skirl (schi-) 1747—1828. skörl (schiö-, schö-, skiö-, skjö-) 1706 osv.)
Etymologi
[liksom d. skørl o. nor. skjørl av t. schörl (ä. t. äv. schi(e)rl, schürl); av ovisst urspr.]
miner. om olika glasglänsande mineral bestående av (vanl. prismaformade) kristaller (ofta innehållande kisel, aluminium o. kalcium); numera bl. om svart turmalin; jfr AMFIBOL, AUGIT. En kiesig schörl. Hiärne 2Anl. 346 (1706). Skörl .. (är) en tung och hård Bergart, som crystalliserar sig i Prismatisk figur, och hwars hufwudfärgor äro Swart och Grönt. Cronstedt Min. 68 (1758). Skörlen består gemenligen af Kisel-Alunjord och Kalk; men uti mycket olika förhållande hos olika arter. Retzius Min. 209 (1795). Skörl .. detsamma som svart turmalin. BonnierLex. (1966). — jfr STRÅL-, SVART-SKÖRL m. fl. — särsk. i vissa uttr.
a) [jfr t. roter schörl] (†) röd skörl, rutil. Ekeberg o. Afzelius Nomenkl. 13 (1795).
b) [jfr t. elektrischer schörl] elektrisk skörl, om (natriumhaltig) turmalin (med tanke på dess egenskap att vid upphettning l. gnidning o. d. bli elektrisk); numera bl. (tillf.) om elektriskt laddad svart turmalin. Retzius Min. 212 (1795). FKM 4: 108 (1815; om natriumhaltig turmalin). Skörl, elektrisk: gulbrun, rödbrun, lefverbrun eller svartbrun Turmalin. JournManuf. 4: 156 (1834).
Ssgr (miner.): SKÖRL-ART. bergart bestående av l. erinrande om ”skörl” (i ä. vidsträcktare bet.); numera bl. om art av svart turmalin. Wallerius SystMin. 1: 309 (1772). Til skörlarterne räknas ock Hornblende, såsom närmaste slägtinge. Rinman 2: 701 (1789). SAOL (1950). —
-ARTAD, p. adj. som erinrar om ”skörl” (i ä. vidsträcktare bet.); numera bl.: som erinrar om svart turmalin. Rinman 1: 651 (1788; om fläckar i mineral). —
-ARTIG. [jfr t. schörlartig] (†) = -artad. Berzelius Brev 9: 110 (1814; om beryll). —
-ASKA. [jfr t. schörlasche] (†) om vulkanisk aska innehållande kristaller av ”skörl” (i ä. vidsträcktare bet.). Cook 2Resa 270 (1783). —
-BERG. (†) grönaktig l. gulaktig, tät l. grynig bergart av ”skörl” (i ä. vidsträcktare bet.). VetAH 1754, s. 289. Dalin (1854). —
-BLANDAD, p. adj. (†) om bergart o. d.: blandad med ”skörl” (i ä. vidsträcktare bet.). Wallerius SystMin. 1: 418 (1772). Garney Masmäst. 6 (1791). —
-BLÄNDE. [jfr t. schörlblende] (†) hornblände. Wallerius SystMin. 1: 360 (1772). Dalin (1854: Skörblende, sannol. felaktigt för Skörlblende). jfr: Schörblände (sannol. felaktigt för Schörlblände), Pseudogalena dura, nigra, tessularis. Är lik Hornblände, men skarpare, renare och svartare samt högre skinande. Wallerius Min. 249 (1747). —
-GLIMMER. [jfr t. schörlglimmer] (†) glimmerartat svart mineral (i form av strålar l. blad) utgörande ”skörl” (i ä. vidsträcktare bet.). Rinman 1: 606 (1788). —
-KOBOLT. [jfr t. schörlkobalt] (†) = scherbenkobolt. Wallerius Min. 227 (1747). Heinrich (1828). —
-KORN. [jfr t. schörlkorn] (†) korn av ”skörl” (i ä. vidsträcktare bet.). Bromell Berg. 69 (1730). Rinman 1: 103 (1788). —
-KRISTALL. [jfr t. schörlkristall]
1) kristall (se d. o. 1) av ”skörl” (i ä. vidsträcktare bet.); numera bl. om kristall av svart turmalin. Björnståhl Resa 1: 240 (1771). De klara, eller halfgenomskinlige skörl-crystallerne hafva merendels den egenskapen at genom gnidning blifva electriske. Rinman 2: 697 (1789). Dalin (1854).
2) (†) mineral bestående av kristaller (se kristall 1) av ”skörl” (i ä. vidsträcktare bet.); jfr kristall 2. VetAH 1754, s. 290. Retzius Min. 211 (1795). —
-LIK, adj. jfr -artad. Rinman JärnH 647 (1782; om kristaller). —
-RÅDANDE, p. adj. (†) om bergart: till övervägande del bestående av ”skörl” (i ä. vidsträcktare bet.). VetAH 1805, s. 78. —
-SKIFFER. (†) skiffrig bergart bestående av kvarts o. svart turmalin; jfr turmalin-skiffer. JernkA 1828, Bih. 3: 17. Erdmann Bergart. 84 (1855). —
-SLÄKT. (†) = -släkte. Rinman 2: 733 (1789). —
-SLÄKTE. (†) sammanfattande, om de olika arterna av ”skörl” (i ä. vidsträcktare bet.). Retzius Min. 213 (1795). —
-SPAT. [jfr t. schörlspat] (†) sådan art av ”skörl” (i ä. vidsträcktare bet.) som vid sönderslagning sönderfaller i stycken med stora glänsande platta sidor. VetAH 1754, s. 289. WoJ (1891). —
-STRÅLE. (†) om i (annat mineral innesluten) strålformig kristall av ”skörl” (i ä. vidsträcktare bet.). Bergman Jordkl. 1: 235 (1773). VetAH 1805, s. 93. —
-ÄMNE. (†) ämne som utgör l. bildar ”skörl” (i ä. vidsträcktare bet.). Skörlämnet är mycket benägit at anskjuta. Retzius Min. 210 (1795). VetAH 1797, s. 38.
Avledn.: SKÖRLAKTIG, adj. som liknar l. påminner om l. har karaktär av ”skörl” (i ä. vidsträcktare bet.); numera bl. (miner.): som liknar osv. svart turmalin. Björnståhl Resa 1: 239 (1771; om kristaller).

 

Spalt S 6191 band 27, 1976

Webbansvarig