Publicerad 2009 | Lämna synpunkter |
TURMALIN tur1mali4n, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
(i sht i fackspr., särsk. mineral.) om ett till silikaterna hörande mineral av varierande färg, kännetecknat av dels pyro- o. piezoelektricitet, dels pleokroism, o. använt vid tryckmätning l. i polarisationsinstrument; äv. om (ofta ss. prydnadssten använt) stycke av sådant mineral; jfr ASK-BLÅSARE 2, RUBELLIT, SKÖRL, sbst.1 Om den Ceyloniska stenen Tourmalin, eller Lapis Electricus, kastas i kokhet vatten, upväckes i honom en originel Electricitet. VetAH 1758, s. 281. Mån icke Jordklotets Atmospher, kan anses såsom en stor Tourmalin, bestående af olika täta och spänstiga hvarf, hvilka då de af Solstrålarne olika utvidgas, föranlåta Electriska ämnets fördelning? VetAH 1768, s. 23. Till anställande af försök med Turmaliner .. lät Akademien ifrån Holland införskrifva fem stycken sådane Stenar. Rosenhane PVetA 1805, s. 122. Vrides turmalinen, minskas ljusintensiteten, och blifver noll, då hufvudaxeln ligger uti polarisationsplanet. Fock 1Fys. 379 (1854). Från örsnibben hängde en tunn guldkedja med en turmalin. Engström Kryss 117 (1912). P.g.a. piezoelektriska egenskaper används turmalin i mätutrustningar för höga tryck. NE (1995).
-SKIVA. skiva (se skiva, sbst.2 1 d) av turmalin (använd i polarisationsinstrument). Wrede ÅrsbVetA 1840, s. 12. Vrider man den ena af turmalinskifvorna .. så skall det visa sig att allt eftersom de närma sig det läge då deras porer blifva parallela, så genomsläppa de mer och mer ljus. Balck Idr. Suppl. 106 (1888). —
-TÅNG. (förr) Fock 1Fys. 387 (1854). Turmalintången (i polarisationsinstrument) .. består af två i vridbara korkskifvor fästa turmalinskifvor, anordnade som ett slags tång, mellan hvilka det ämne, som skall undersökas, kan skjutas in. 2NF 21: 1182 (1914).
Spalt T 3232 band 35, 2009