Publicerad 1976 | Lämna synpunkter |
SKÖTE ʃø3te2, sbst.5, n.; best. -et; pl. -en (Brunius Metr. 243 (1836) osv.) ((†) -er RARP 9: 387 (1664)); förr äv. SKÖT, sbst.6, n.
(numera bl. rättshist.) om laga bekräftelse l. stadfästelse av överlåtelse av ngt gm handlingen att sköta (se SKÖTA, v.5) l., konkret, om skötningsbrev, skötning (se SKÖTNING, sbst.3); äv. i (mer l. mindre tautologisk) förb. med skaft (se SKAFT, sbst.1 I 3) l. fasta (se FASTA, sbst.1 1) l. brev (se d. o. 2). Erland Nilson lofuar Jöns Suenson sköthe opå gården nhär tompten blifuer målt. VRP 1643, s. 1188. Spegel ÖPar. 51 (1705: Skaft och Sköt; i bild). 2RARP 9: Bil. 15 (1738: vid tings-rätterne utvärcka .. fasta och skiöte). Brunius Metr. 243 (1836; om skötebrev). Att erhålla fasta på ett jordköp, heter ännu i Wärends-målet att få skaft eller att få bref och sköte. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 404 (1868). Höjer Sv. 2: 712 (1878; om förh. på 1300-talet). — jfr TINGS-SKÖTE. — särsk. (†) i uttr. skötet faller, skötningen äger rum; jfr FALLA (XI 4 o.) XXI. Lagläsaren Gudmundh Krook hafver gifvet Isaak Månsson lagafångh och tingskiötningsbreff 1652 d(en) 5 Novemb(er) och modren hölt å skaffte, tå stångfeldning skiedde och nu klandrar .. Lars Andersson .. härpå, föregifvandes att då skiötet fölt hade samma 1/2 gård icke varet opbuden mehr ähn en gångh. SkrInstRättshForskn. II. 2: 232 (i handl. fr. 1654).
B: SKÖTES-BREV, se A.
Spalt S 6225 band 27, 1976