Publicerad 1976   Lämna synpunkter
SLADD slad4, sbst.1, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SLAD sla4d, r. l. m. l. f.; best. -en (Salander Gårdzf. 82 (1727) osv.) ((†) -an Rosenhane Oec. 62 (1662)); pl. -ar.
Ordformer
(sla c. 1730. slad 1576 (: sladar, pl.; möjl. felaktigt för slädar), 1577—c. 1730. sladd 1640 osv. sladdan, sg. best. 1662. slatt- i ssg 1903 (: slattharfven). slädd c. 1730)
Etymologi
[sv. dial. sla, slad, sladd; nära samhörigt med (sannol. avledn. av) SLADDA, v.1; formen slädd möjl. beroende på inflytande från SLÄDJA; formen slatt möjl. beroende på inflytande från SLATT ss. synonymt med SLADD, sbst.2]
1) lant. jordbruksredskap avsett att släpas över plöjd åker för att krossa jordkokor o. jämna till (samt luckra) jorden, vanl. (o. urspr.) bestående av två (l. flera), vanl. på kant ställda, (järnskodda) plankor l. bjälkar, förenade med tvärslåar, slätsladd, l. bestående av två osv. plankor osv. varav en l. flera undertill är försedd(a) med pinnar för luckring av jorden, pinnsladd. InventSkedvi 1576 (: sladar, pl.; möjl. felaktigt för slädar). InventFläckebo 1577. På plöjningen köres först med harfwen och därpå med sladden för att lägga jorden jämt och tätt sammanpackad. AGBarchæus (1772) i VästmFmÅ 13: 48. Att så på finharfning och mylla med sladd är utan undantag det bästa, så snart frågan är om vintersäd. QLm. 5: 40 (1835). Nu skulle den sega tiltan först skäras sönder av sladdens järnpinnar och så malas till mull av mullbrädan. Larsson i By StugFolk 9 (1930). Levander DalBondek. 1: 388 (1943; äv. om sladdharv). Wassing Dödgr. 290 (1958). jfr KNIV-, MULL-, PINN-, PLANER-, PLANERINGS-, RIST-, SLÄT-SLADD.
2) om redskap för schaktning av jord; i ssgn MULL-SLADD.
3) (i fackspr.) redskap för tilljämning av (l. borttagande av modd o. d. från) vägbana, bestående av en l. flera (snett mot vägens längdriktning dragna) stockar l. (o. i fråga om nutida förh. bl.) av en l. flera stålskenor, vägsladd; jfr VÄG-HYVEL. MeddSvVäginst. 1: 9 (1925). Vägmaskinl. 203 (1942). jfr VÄG-SLADD.
Ssgr: (1 (o. 3)) SLADD-BJÄLKE. (i fackspr.) bjälke utgörande del av sladd; jfr -planka, -tilja. SvUppslB 25: 265 (1935). —
(1) -DRAG. lant. drag (se d. o. 8 a) för sladd. SkånD(B) 1958, nr 51, s. 12. —
(1) -FJÄDERHARV~002, äv. ~200. lant. fjäderharv framtill (stundom äv. baktill) försedd med en sladdplanka; jfr svensk-harv. MeddJordbrTeknF 4: 12 (1928).
Avledn. (lant.): sladdfjäderharva, v. -ning. harva med sladdfjäderharv. Sonesson BöndB 310 (1955: sladdfjäderharvning). —
(1) -HARV. lant. redskap utgörande en kombination av sladd o. harv, vanl. bestående av en l. flera rader harvpinnar o. en framför (jämte en bakom) dessa placerad, vanl. ställbar o. järnskodd planka. Juhlin-Dannfelt 362 (1886; om förh. i Norrl.).
Avledn. (lant.): sladdharva, v. -ning. harva med sladdharv. SörmlB 471 (1918: Sladdharvning). —
(1 (o. 3)) -PLANKA. (i fackspr.) planka utgörande del av sladd (l. sladdharv o. d.); jfr -bjälke, -tilja. LB 4: 251 (1905). —
(1) -TILJA. (numera föga br.) sladdbjälke l. sladdplanka. Gadd Landtsk. 3: 145 (1777).

 

Spalt S 6247 band 27, 1976

Webbansvarig