| Publicerad 1976 | Lämna synpunkter |
SLAFSA slaf3sa2, f.; best. -an; pl. -or.
(vard.) (nedsättande benämning på) vårdslös l. slarvig l. oordentlig kvinna, slarva, slamsa o. d.; jfr SLAFS, sbst.1 1, o. SLAFS-MAJA. NVedboDomb. Sommart. 1714, § 33 (ss. tillmäle). Han for ut mot systern, gav henne fula namn, kallade henne slafsa och slyna. Bergman Chef. 29 (1924).
Spalt S 6261 band 27, 1976