| Publicerad 1976 | Lämna synpunkter |
SLAGEL sla3gel2, r. l. m.; best. -n; pl. slaglar.
1) (numera bl. i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter, om ä. förh.) slagval (se d. o. 1) l. slaga (se SLAGA, sbst.1 1 slutet). Bondeståndets Extractum Protocolli .. (innehåller) att .. Ståndet icke har sig bekant, att någre slaglar, vidjor och piskeskaft huggas utaf någre rotekar. 2RARP 16: 104 (1747). Det var (c. 1800) endast under svår väderlek .. som man om dagen tillgrep ”slageln” eller som den äfven kallades ”plejeln” och ställde sig på logen och tröskade. Eneström Finv. 129 (1910).
2) (†) vid bultning av lin använt redskap, linklubba; jfr KLAPP, sbst.2 a, LIN-HAMMARE. Enär Linet är wäl tort, sprides det ut på et golf eller Loga, .. (och man) bultar och tröskar det wäl sönder med 2:ne Klappar eller Slaglar. Bennet Lin. B 3 a (1738). Desze Klappar eller Slaglar äro giorda med krokota skaft. Därs.
3) (föga br.) i fråga om tröskverk: slaga (se SLAGA, sbst.1 2 a). A. Bergman & C:o, Maskinaffär .. (levererar) Tröskverksförnödenheter(:) Zinksåll, Körnduk (dvs. järntrådsduk till körnare), Slaglar. TT 1903, Annonsbil. nr 27, s. 3. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 358. jfr TRÖSKVERKS-SLAGEL.
Spalt S 6344 band 27, 1976