Publicerad 1976   Lämna synpunkter
SLAMSA slam3sa2, v.2 (v.1 se SLAMSA, sbst. avledn.). -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr SLAMS, sbst.2
Etymologi
[sv. dial. slamsa, vara vårdslös, gå vårdslöst; jfr nor. slamse, hänga o. slänga, slaska, slafsa (i sig), nor. dial. slamsa, hänga o. dingla, vara vårdslös; möjl. avledn. av SLAMPA, v. — Jfr SLAMS, sbst.1, SLAMSA, sbst., SLAMSER, SLAMSIG]
(ngt vard.)
1) (i sht i vissa trakter av Sv. o. i Finl.) hänga l. slänga vårdslöst l. slarvigt (om sko: kippa); gå l. röra sig vårdslöst l. ojämnt l. ryckigt. Meurman (1847; i fråga om ur). Slamsa .. (dvs.) gå ovårdigt. Sundén (1891). Litet slamsade skorna, efter de voro för stora. Topelius Läsn. 8: 76 (1896). Deras dräkter av dyrbart kläde voro utslitna och slamsade kring dem som gamla lumpor. Hemmer Gogol TarBulb. 199 (1924). IllSvOrdb. (1955).
2) vara vårdslös l. slarvig, slarva; uppträda opassande l. lättsinnigt o. d., särsk.: vara överdrivet sällskaplig l. pratsam, sladdra, pladdra (äv. ss. anföringsverb). Nordforss (1805). En bit bakom dem slamsade och skrattade pigorna. Agrell NorrlG 33 (1899). ”Tycker inte du också att han är rar?” slamsade Sera. Högberg Frib. 253 (1910). Hon .. blir välbeställd fru och får ett hushåll, där det inte duger att stå och slamsa en halvtimme i kryddbon. Carlsson Stockh. 15 (1915). Pojkarna sprang redan efter henne, och hon slarvade och slamsade med dem. Browallius Elida 19 (1938).
Särsk. förb. (i allm. till 2; ngt vard.): SLAMSA FRAM10 4. till 1, 2: ta sig fram på ett oordentligt l. slarvigt sätt. Så’na som slamsa fram och inte se sig för. ST 1897, nr 2289, s. 2. —
SLAMSA IHOP10 04, äv. (ålderdomligt) TILLHOPA040, äv. 032. på ett oordentligt l. slarvigt sätt föra samman l. blanda ihop (ngt). Är det poesi (som läses under lektionen), Vergilius eller Horatii oder, må man akta sig att slamsa versraderna tillhopa, det tål icke .. (J. L. Runebergs) för rytm och välljud ytterst känsliga öra. Lagus Pojk. 210 (1904). —
SLAMSA OMKRING10 04. till 1, 2: gå omkring på ett oordentligt l. slarvigt sätt. Hon gör natten till dag och slamsar omkring i långbyxor med en svordom på läpparna och ett spritglas i handen. DN(A) 1965, nr 317, s. 5. —
SLAMSA PÅ10 4. särsk.: på ett oredigt l. pladdrigt sätt prata på. SvD(B) 1947, nr 34, s. 9. —
SLAMSA TILLHOPA, se slamsa ihop. —
SLAMSA UT10 4. (numera bl. tillf.) till 1, 2; särsk. (till 2) i uttr. slamsa ut på tiden med ngt, oordentligt l. slarvigt dra ut på tiden med ngt. Lindfors (1824).
Ssgr (till 2; vard.): A (Anm. Nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till slams, sbst.2): SLAMS-BYTTA. (slamse- 1954 osv.) [sv. dial. (Finl.) slamsbytta] (mera tillf.) = -maja; jfr bytta 2. SvD(B) 1954, nr 139, s. 10. —
-HAMSA. = -maja. Hollander Ordl. (1895). —
-KUSE. [sv. dial. slamskus, till sv. dial. kuse, kus, skrämmande väsen, buse, odjur, hin onde m. m. (se kuse)] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) oordentlig l. slarvig person (man), slarver. Svanström Järn 101 (cit. fr. 1836). —
-LISA, f. (slams- 1907 osv. slamse- 1903 osv.) [jfr pip-lisa] = -maja. Hjelmqvist Förnamn 35 (1903). Fahlcrantz Kyrkoh. 76 (1907). —
-MAJA. oordentlig l. slarvig kvinna l. flicka, slamsa. Höglund Norrsk. 51 (1900).
B: SLAMSE-BYTTA, se A. —
-DARA, f. [sv. dial. (Finl.) slamsadara; senare leden möjl. övertagen från sv. dial. (Finl.) slarvdara, f., slamsa, slarva, möjl. bildat till sv. dial. (Finl.) slarvdarjus, slarvendarius, slarver, i sin tur sannol. bildat till drummeldarius (se dromedar 2 anm.)] (i Finl.) = slams-maja. Topelius Läsn. 7: 103 (1891). —
-LISA, se A.

 

Spalt S 6426 band 27, 1976

Webbansvarig