| Publicerad 1976 | Lämna synpunkter |
SLANKA slaŋ3ka2, v.2, äv. (i bet. 2, numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SLÅNKA sloŋ3ka2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
1) vara l. hänga lös o. slak l. slapp l. utan stadga l. fasthet, dingla; vara sladdrig. Iagh skal komma Käringen til at Dantza Sinckapasz för Migh, fast Tänderna skaldra och Bwken slanckar. Chronander Bel. I 6 a (1649). (Lappkvinnan) såg uht helt liten, .. kiortelen war grå och i bröstet, som såg uht likt grodoskin, hängde långa, slankande, bruna pattar, men messing mallior stodo omkring. Linné Skr. 5: 59 (1732). (Mannen som satt o. sov) gjorde besynnerliga rörelser med hufvudet, som tycktes sitta löst och slankade än upp och än ner, än åt höger och än åt vänster. OoB 1893, s. 41. Väskan slankade och slog mot hans skälvande tiggarknän. Lo-Johansson Stat. 1: 102 (1936). IllSvOrdb. (1955).
2) (utom ss. förled i ssgr numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) gå l. röra sig långsamt l. ostadigt; vandra l. driva (omkring) sysslolös (o. ovårdad) l. utan bestämt mål, slå dank. Somblighe ibland idher .. arbeta intit, vtan gå och slancka. 2Tess. 3: 11 (NT 1526; Bib. 1541: driffua fåfengio). (Han) ränner heela landet öf:r at tiggia emoot förbod och på the tijder slankar i byde (dvs. i byarna?) som folket går i kyrkian. Murenius AV 80 (1642); jfr BY, sbst.2 2 f, g. (Sv.) Slanka .. (lat.) Habitu & corporis gestu negligens circumvagari. Sahlstedt (1773). (En gråklädd man) ville se hvad jag bar i säcken … Han fick en 6-styfvers slant, och derpå fick jag slanka min väg vidare fram. Læstadius 2Journ. 90 (1833). Hafthors-Nisse skulle ut och slånka en lördagskväll. Hillgren Delsbo 1: 115 (1925).
SLANKA NED10 4 l. NER4. till 1: slankande böja sig ned. Gellerstedt Hult 166 (1906; om växt vars stängel bräckts). —
SLANKA OMKRING10 04, äv. KRING4. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 2. Tre dagar .. (efter en strid) fick .. (Alexander den store) tijdender, thet Fienden .. giordt sigh .. heelt säker til at slancka omkring hijt och tijt, och intet bekymbrat sigh om, at .. försäkra Lägret .. medh Wall eller Graaff, icke häller at hålla ther vthom någon Wacht. Sylvius Curtius 120 (1682). Lindqvist RysslSång 1: 25 (1904: slanka kring).
-DRÄKT. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om klädsel buren under fritid. 1MinnNordM III. 1: 3 (1881). —
(1) -LAV. [laven blir vid väta slankig] bot. laven Collema flaccidum (Ach.) Ach., vanlig gelélav; jfr klipp-lav a, slink-lav. Krok o. Almquist Fl. 2: 132 (1907). —
-VECKA. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) ledig vecka; särsk. (i fråga om ä. förh. på landet) vecka (i sht i slutet av oktober) varunder (lagstadd) tjänare (äv. statare) som sagt upp sin tjänst var fri (o. kunde söka ny tjänst); jfr slante-vecka, slink-vecka. Berndtson (1880). Den enda frihet som stataren in på sen tid har haft och som skilt honom från livegenskapen var slankveckan i slutet av oktober. Lo-Johansson Soc. 205 (1958).
SLANKIG, adj.2 (-ig 1749 osv. -ug 1755)
1) till 1: som slankar l. är benägen att slanka; som är utan stadga; slak l. slapp l. sladdrig; äv. bildl. Slankig hållning, gång. Slankiga rörelser. Lind 1: 1075 (1749). Uppsatsen .. slankig, utan hållning. Rydberg Brev 1: 117 (1868). På ryggen har han en påse .., den dinglar mager och slankig i takt med hans steg. NordRevy 1895, s. 716. NatLiv 2: 457 (1931; om tulpanstjälk).
Spalt S 6440 band 27, 1976