| Publicerad 1976 | Lämna synpunkter |
SLANT slan4t, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (BoupptSthm 1667, s. 127, osv.) ((†) -er BoupptSthm 1684, s. 496 a, Bil.).
1) mynt (särsk. om mynt med jämförelsevis ringa värde: småmynt, skiljemynt); i fråga om ä. förh. äv. (pregnant), om kopparmynt med visst (vid olika tider växlande) värde, särsk. om kopparmynt med värdet 1 öre silvermynt (= 3 öre kopparmynt), vilket efter 1776 motsvarade 1/4 skilling (äv. övergående till att beteckna värdet av ett sådant mynt). Skänka en slant; äv. till 3 b. Brasck FörlSon. K 2 a (1645). Item, att en slant, som hertill hafver gullet 4 halförer, att den kunde gåå för 5 eller lijka emoth ett hvit rundstycke, effter valvationen på myntet. RP 16: 574 (1656). Slant .. (dvs.) kopparmynt, som gäller 3 öre K(oppar)m(yn)t. Spegel 441 (1712). 16900 d(a)l(er) Kopp(ar)m(yn)t uti Slanttar, Rundstÿcken och Plåtar. HovförtärSthm 1734, s. 1526. Ducater stryka hær (dvs. i Amsterdam) åt, næstan som slantar i Swerige. Lidén FörtrBr. 43 (1769). Bror Mollberg, Curator ad litem (dvs. konkursförvaltare), / Framräckte Patentet (dvs. bouppteckningen), och däri befans / .. En .. Butelj något sprucken, / Som just til det högsta togs up til en slant. Bellman (BellmS) 2: 117 (c. 1783, 1791). Brist på skiljemynt verkar nu här en fast allmännelig, ja en nästan obeskriflig svårighet för alla, det är omöjligt att numera få en enda slants rétour, de äro alldeles osynliga. Ahnfelt HofvLif 3: 133 (i handl. fr. 1799). Slantar af guld och silfver regnade i förkläden och korgar. Heidenstam Karol. 2: 79 (1898). Ge tiggaren en slant. SvHandordb. (1966). — jfr DALER-, DUBBEL-, FEMÖRES-, GRIND-, GULD-, KOPPAR-, LYCKO-, MARK-, RUNSTYCKS-, SEXÖRES-, SILVER-, SMÅ-, TOLVSKILLINGS-, TREÖRES-SLANT m. fl. — särsk.
a) i ordspråk. Hvar slant går för hvad han är slagen till. Granlund Ordspr. (c. 1880); jfr slutet. ”Ingen är så fattig, att han ej eger en slant,” lyder ordstäfvet. Idun 1890, s. 45. Man ska vända slanten i handen två gånger, innan man ger ut den. Holm Ordspr. 296 (1964); jfr g α. — särsk. i sådana ordspråk som den som är slagen till slant, blir aldrig en daler, betecknande att det är svårt att komma fram i världen för den som är fattig l. obegåvad; jfr g γ. Den som är slagen til öre, blir aldrig slant. Rhodin Ordspr. 22 (1807). Den som är slagen till slant blir aldrig en daler. Holm Ordspr. 296 (1964).
b) (förr) i uttr. enkel l. dubbel slant, om kopparmynt med ett värde av 1 resp. 2 öre silvermynt (efter 1776 motsv. 1/4 resp. 1/2 skilling). Desze dubble, eller twå öres Silfwermynts Slantars gångbarhet. PH 3: 2107 (1743). Giör en god tårt-deg och kafla honom så tunn, som en dubbel slant. Warg 378 (1755). Kongl. Maj:t (har) pröfwat nyttigt, at all tilmyntning utaf mindre skiljemynt af Silfwer .. aldeles uphöra bör .. (o. i stället) kunna .. de nu brukelige slantar, enkla och dubbla, jämte något Rundstycken af Koppar, tils widare göra tilfyllest och blifwa gångbare såsom skiljemynt. PH 8: 7413 (1766). Enkel slant, alias Treörs slant, valet 3 öre (kopparmynt). Sahlstedt (1773). I betalningar föreställer Dubbla Slanten = 6 runstycken eller en half Skilling; Enkla Slanten = 3 runstycken, en fjerdedels Skilling. Bergklint MSam. 2: 456 (1792). Lindgren SvMynt 1719—1776 152 (1953).
Anm. till 1 b. I nedanstående språkprov åsyftas att gamla kopparmynt som enl. prägeln hade värdet 1 resp. 2 öre silvermynt 1802, 1803 o. 1805 ompräglades till 1/2 resp. 1 skilling. Det som fordom kallades Enkel slant, är ifrån år 1803 en half skilling, och ifrån samma tid är en Dubbel slant en skilling. Weste FörslSAOB (c. 1815). Förslag om sådan omprägling framställdes 1800. 2VittAH 23: 426 (i handl. fr. 1800).
c) i vissa uttr., i fråga om l. ss. namn på lekar.
α) (i sht i vissa trakter) ta slanten l. en slant (på tån l. i väggen o. d.), i fråga om l. ss. namn på lekar varvid det gäller att ta en (på tån l. i väggen osv. placerad) slant med munnen (jfr β). Landsm. XIX. 1: 50 (1908: Ta en slant; i fråga om att sittande på en stol vrida sig bakom ryggstödet o. med munnen ta en på stolen vid sidan av ryggstödet placerad slant; från Västergötl.). LandsmFrågel. 28: 15 (1930: Ta slanten på tån). Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 101 (1949: Ta slanten i väggen; i fråga om att i valvstupstående ta en i väggen placerad slant med munnen; från Lappl.).
β) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) dyka slantar, i fråga om l. ss. namn på lek varvid man söker att med munnen ta upp slant ur ett fat fyllt med vatten. Bergius Småsak. 5: 64 (1756). Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 2: 228 (1950; från Skåne).
γ) (numera bl. tillf.) få en slant att marschera, i fråga om l. ss. namn på lek varvid man placerar en slant på en duk l. dyl. o. gm att skrapa med nageln på duken osv. framför slanten söker få denna att röra sig framåt. Norman GossLek. 263 (1878).
δ) (i sht förr) slå (l. piska o. d.) slant, i fråga om l. ss. namn på lek varvid man gm slag (med handen l. med en käpp) söker få slantar att vända sig (sedan man gm att kasta slantarna mot ett mål avgjort vem som skall börja att slå). Bland de lekar, som (c. 1850) mest kommo ifråga bland gossarne, voro ”slå slant”, hvartill de gamla stora kopparmynten så väl lämpade sig, och ”pems” eller ”slå pems”. Modin GTåsjö 294 (1916). Fatab. 1948, s. 186.
d) (mera tillf.) i det adverbiella uttr. på slanten, betecknande att en penningsumma anges med absolut exakthet: på öret. De hade mycket pengar .. men ingen visste precis på slanten hur mycket det egentligen var. Munsterhjelm Vildm. 67 (1936).
f) närmande sig 3 b.
α) övergående till att beteckna ett ringa belopp, i nekande l. därmed jämförlig sats, i uttr. en slant, närmande sig bet.: det minsta l. något alls. Jag vill icke ge en slant för (Karmides’ framtid). Rydberg Ath. 266 (1876). Nu då det åter inte fanns en slant i huset, föll missmodet över honom. Östergren (1941).
β) i uttr. sista slant(en), om den sista penningtillgång ngn äger. ”Girighet är en rot till allt ondt” — sa’ tiggarn, gaf ut sista slanten för en sup. Holmström Sa’ han 34 (1876). Julpengarne voro uppköpta till sista slant. Idun 1888, s. 370. Harlock (1944).
g) oeg. l. bildl. (jfr e); särsk. om ngt som till formen liknar l. påminner om en slant, i sht (kok.) i pl., om skurna skivor av morötter l. palsternackor o. d. Så wist som aff een Gudh een Jordens båll regeras / Som höge Solens slant han rädes inthet fall / .. Så wist (osv.). Skogekär Bergbo Wen. 57 (c. 1650, 1680). GHT 1954, nr 38, s. 6 (om skivor av morot o. palsternacka). — särsk.
α) i sådana uttr. som vända l. se på l. hålla på slanten l. slantarna, vara sparsam, låta slantarna rulla, vara slösaktig l. spendersam; äv. i uttr. (vara) rädd l. mån om slanten, (vara) sparsam. Gamle onkeln sedan — rädd om slanten! Snoilsky 4: 68 (1887). Tyskarne .. (i Pompeji) höllo på slantarna. Nyblom i 3SAH 13: 143 (1898). Florentinarna äro måna om slanten. Hallström BCap. 36 (1900). VL 1905, nr 240, s. 4 (: se på slanten). Haglund Masthugg. 83 (1928: vända på slanten). OoB 1932, s. 13 (: ser .. inte på slantarna). Det var .. ingenting annat att göra än att låta slantarna rulla. Rosén Buck GJord. 228 (1932). Morsan och jag (har) allt liksom vänt på slantarna utan att precis snåla för den skull. Widegren FalskFlagg 105 (1933).
β) i uttr. lägga slant till slant, samla pengar gm små, successiva besparingar. Både han och frun hade levat ytterst sparsamt och lagt slant till slant för att få något att leva av. Göth SmeFredrKJ 98 (1936).
γ) [jfr a slutet] i uttr. vara slagen till (en) slant o. d., vara på förhand försatt i en svår l. ofördelaktig ställning l. handikappad l. dömd att misslyckas l. vara hjälplös; ngn gg äv. [jfr uttr. bli slagen till riddare] i det ordlekande uttr. bli slagen till en slant, få en orden av lägsta graden (utan möjlighet att få ngn högre). Nu får han (dvs. en präst, som skulle få en orden) mogna till den 4 Juli, då han säkerligen blir slagen — till en slant. Beskow (1836) i 3SAH XLVII. 2: 24. (Majorskan) var ju slagen till en slant, såsom man brukar säga, då någon är hjelplös. Knorring Skizz. II. 2: 84 (1845). Vad tjänade det till att streta och knoga, man var ju ändå slagen till en slant! Blomberg Överg. 160 (1915). ”De insocknes är redan slagna till slantar, fru Hedberg”, säger ingenjör Noreen. Lagerlöf Mårb. 314 (1922). Statsminister Ekman har gentemot kommunistiska påtryckningar bestämt hävdat, att den militärhjälp, varförutan den fåtaliga polisstyrkan i Ådalen skulle varit slagen till slant, ej kan hemkallas förrän oron stillats på ort och ställe. SvD(A) 1931, nr 130, s. 5.
2) (numera bl. ngt vard. l. skämts.) i pl., = PENNING I 5. Surt förvärvade slantar. Essén HExc. 209 (1916). När pojkarna komma in till städerna med slantar på fickan, vilja de flesta också se dem rulla. Schulze Emigr. 202 (1930); jfr 1 g α. Hon började prata om .. hur man borde köpa för att få slantarna att räcka. Thorén Herre 23 (1942). — jfr SMÅ-, SPAR-SLANT. — särsk.
a) i uttr. sparade slantar, om (ett ringa) sparkapital; stundom äv. i anv. närmande sig bet.: förmögenhet; jfr 3 b α. Ens sparade slantar måste räcka. Lundberg-Nyblom Fyrisån 21 (1931). För sina sparade slantar .. satte (butiksbiträdet) .. upp egen manufaktur- och kortvaruaffär. Hellström Malmros 100 (1931).
b) i sådana uttr. som (kosta o. d.) modiga l. vackra slantar, (kosta osv.) mycket pengar; jfr 3 b β. Hedenstierna Marie 50 (1896). Det har kostat modiga slantar. Siwertz Sel. 2: 38 (1920). (Affärsresorna) renderade honom rätt vackra slantar. Kulturen 1945, s. 104.
c) i uttr. ha ont om slantar(na), ha ont om pengar. Aurell Skill. 10 (1943). Ljungquist Tidningsmäst. 11 (1955).
d) pregnant, i uttr. ha slantar, ha mycket pengar; jfr 3 a. Hafva slantar .. (dvs.) mycket pengar. Schulthess (1885). Björkman (1889).
e) i uttr. ngns sista slantar, alla penningtillgångar ngn äger. Alla togo sina sista slantar för att kunna resa .. (till S:t Petersburg) och kanske få en nådig blick av tsaren, landets sol. Martin Sett 99 (1933).
3) koll.
a) (numera mindre br.) i uttr. ha l. behöva slant, ha resp. behöva (mycket) pengar; jfr PENNING I 7 a. Dufva Sulitelm. 49 (1865). Hennes pappa hade slant, mer slant än vad som var normalt. Hedberg ÖppnFågelb. 101 (1967).
b) (numera bl. ngt vard. l. skämts.) om penningbelopp l. penningsumma; jfr PENNING I 7 b. Tjäna en slant då och då. Beskow (1844) i 3SAH XLVIII 2: 291. Efter trettio års slit har han hemmanet betalt och en slant över på banken. OoB 1931, s. 394. Bara hennes sätt att gå var värt en slant, fick folk på gott humör. Fogelström Minns 67 (1964). — jfr SMÅ-, SPAR-SLANT m. fl. — särsk.
α) i uttr. en sparad l. samlad slant l. en slant på kistbott(n)en, ett (ringa) sparkapital; stundom äv. i anv. närmande sig bet.: förmögenhet; jfr 2 a. Väl kostar litet nöje en sparad slant, / Men så fås lön i dag för ens dryga möda: / Små bleka kinder blifva i skogen röda, / Och barnaögon lysa som dräkten grant. Bååth GrStig. 15 (1889). En sparad slant är lika god som en tjänad. Östergren (1941). En samlad slant. Dens. Ni .. har kanske en slant på kistbotten. Lo-Johansson Analf. 23 (1951).
β) i sådana uttr. som (kosta o. d.) en vacker l. nätt l. bra slant, (kosta osv.) mycket l. ganska mycket pengar; jfr 2 b. En vacker slant. Klint (1906). Det måtte kostat en nätt slant! Zilliacus VandrÅr 2: 28 (1921). Det kommer att kosta er en vacker slant, sade hon. Diedrichs Nichols Trädg. 102 (1934). Han fick böta en bra slant. Gustaf-Jansson ÖvOnd. 16 (1957).
γ) i uttr. för hela slanten, för hela (det ss. betalning o. d. erlagda) beloppet; vanl. bildl., dels ”grundligt”, ”ordentligt” o. d., dels övergående i bet.: enbart; jfr PENNING I 7 b β η’. Lieberath PojkHornb. 165 (1929). Frun (som tillhandahållit kaffe mot betalning) har varit så bussig i vinter, kaffet har varit starkt och doppat bullar har en fått för hela slanten, säger före detta banditen. Martinson BakSvenskv. 20 (1944). (Han) gav .. till ett vrål som gick genom märg och ben. Ty det gjorde säkert ont för hela slanten när .. (uttern) bet till. Idun 1948, nr 17, s. 22. Så blev det Ryska berättare i ett års tid (ss. lektyr) och sen dess ryskt för hela slanten. VeckoJ 1959, nr 15, s. 36.
-KASTNING. särsk. om lek varvid slantar kastas (jfr slant, sbst.2 1 c δ, e, o. kronvägg). VexiöBl. 1841, nr 45, s. 2. —
-MYNT. (numera bl. i skildring av ä. förh.) koll., om mynt i form av slantar; särsk. motsatt: plåtmynt. På samma sätt (som karoliner till följd av sin högre metallhalt efterfrågats mer än riksdaler) har slantmyntet utjagat plåtarna. Chydenius 274 (1766). —
Ssgr (numera bl. i skildring av ä. förh.): slantmyntnings-belopp. om mängd av metall som anslagits till slantmyntning; jfr belopp I b. 2VittAH 23: 356 (1857, 1863).
-POST. (numera bl. i skildring av ä. förh.) post (se post, sbst.4 4) av slantmynt. Blix SvFinance 56 (1797). —
-PRÄGEL. (numera bl. i skildring av ä. förh.) prägel (se prägel, sbst.2 2) för prägling av slantmynt. 2VittAH 23: 343 (i handl. fr. 1730). —
-SLITEN, p. adj. (numera mindre br.) som har ont om pengar, (mer l. mindre) ”pank”. ST 1897, nr 2367 A, s. 3. Bergman (o. Söderberg) KHjalleBo 185 (1918). —
-SPEL. spel varvid slantar kommer till användning (t. ex. slantsingling, kronvägg). Beklagade så prosten som församlingen (vid visitation), att ”kort- och slantspel blifwit nog gängse.” NorrbHembSkr. 1: 513 (cit. fr. 1764). —
1) (numera föga br.) till 1, 2, i fråga om inkasserande l. utbetalande av mynt l. pengar; i de särsk. förb. slanta in10 4, med avs. på mynt l. pengar: inkassera l. tjäna in (äv. abs.: förtjäna pengar), slanta ut10 4, med avs. på mynt l. pengar: ge ut l. utbetala (äv. utan obj., i uttr. slanta ut för ngt, betala för ngt). Mekaniskt, som myntvågen i myntverket slantar hon silfver in och koppar ut (vid en servering). Tavaststjerna Förbind. 164 (1888). Slanta in .. (dvs.) Förtjäna penningar. FoU 15: 71 (1902). Över 200,000 granstubbar med Sofia Petterssons yxmärke .. som hon får slanta ut för, ensamt hon! Högberg Utböl. 2: 36 (1912). Bergroth FinlSv. 349 (1917).
2) kok. till 1 g: skära (ngt) till slantar. Vi strimlar .. vitkål, skivar tomater och slantar morötter. UNT 1968, nr 180, s. 6. —
SLANTIG, adj.2 [sv. dial. slantig] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 1, om häst: som har runda (om slantar erinrande) fläckar. VästerbK 1927, nr 163, s. 6.
Spalt S 6442 band 27, 1976