Publicerad 1976   Lämna synpunkter
SLANTA slan3ta2, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (Björkman (1889) osv.).
Etymologi
[sv. dial. slanta; sannol. till SLANT, sbst.3; möjl. dock i stället etymologiskt identiskt med SLANTA, v.2 — Jfr SLANT, sbst.5]
fisk. bedriva (gädd)fiske med slant (o. därvid ryckvis höja o. sänka reven, som ett stycke från betet hänger löst över pik o. d. i spöets ända för att vid napp kunna glida av); äv. med obj. betecknande gädda o. d.: (söka) fånga med slant; oftast i fråga om fiske från båt. Schroderus Dict. 250 (c. 1635). (Det) roade .. fröken Hedvig (Taube) obeskrifligen, att då och då med drag upptaga sköna gäddor samt se slantningen, som vid vassarne admirabelt lyckades. Tersmeden Mem. 1: 86 (c. 1780). Bland krokfisken förekomma .. mete .. med spö, rullspö, .. lak-käx .. slantning (osv.). Cederström Fiskodl. 118 (1857). Skilnaden mellan vårt (svenska) och det utomlands brukliga sättet att slanta är, .. att man derstädes begagnar vanligt gäddspö, hos oss deremot vanligen s. k. slantstång. Balck Idr. 2: 318 (1887). Att slanta tillgår .. så, att en person står i aktern på en backande båt och doppar en på krok fästad mört ner i vassbänkarne. Så snart det nappar rycker man refven ur öglan i stångens ända och sedan återstår inhalningen. Strindberg Blomst. 41 (1888). Om kvällen, när jag rensat trädgårdslanden / och låst om hönorna och slutat bädda, / då brukar jag gå ner ett slag till stranden / och se på solnedgång och slanta gädda. Gierow SolLys. 38 (1925). Asplund LivSmultr. 94 (1945).
Ssgr (fisk. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. föras till slant, sbst.3): A: SLANT-BETE. bete avsett för slantfiske. Schager 434 (1920). —
-FISKARE. (slant- 1586 osv. slante- 1582—1592) person som bedriver slantfiske (i fråga om nutida förh. bl. ss. sport). KlädkamRSthm 1582 C, s. 34 a. —
-FISKE. fiske varvid man slantar, slantning. SkandFisk. 55 (1837). —
-KROK. för slantfiske avsedd anordning bestående av en (l. flera) i ett sänke infattad(e) grövre metkrok(ar), vanl. utan hullingar. Tiselius Vätter 1: 123 (1723). särsk. i utvidgad anv., om (slantspö med tillhörande) slantrev med krok. Enholm Anm. 2: 10 (1754). —
-METE.
1) motsv. mete 1; jfr -fiske. Tholander Ordl. (1872).
2) motsv. mete 2. SDS 1899, nr 44, s. 3. —
-METOD. slantningsmetod. Hammarström Sportfiske 249 (1925). —
-MÖRT. mört använd l. avsedd till bete vid slantfiske; äv. bildl., ss. nedsättande benämning på (klen) person. FoFl. 1914, s. 4. Sparre MorElg 115 (1918; bildl.). —
-NÅL. Gyllenborg Insjöfisket Tab. 2 (1770). Med hjälp av en slantnål trädes slantkroken in genom betets mun o. ut vid stjärten, så att blykroppen kommer att ligga inne i betets kropp med krokspetsen utanpå vid ena sidan. SvFiskelex. 518 (1955). —
-REV. jfr rev, sbst.1 1. BoupptSthm 1679, s. 599 b. —
-RULLE. revrulle för slantfiske. Schager Nöjesfiske 32 (1915). —
-SPÖ. spö avsett för slantfiske. DA 1825, nr 199, s. 3.
Ssg (fisk.): slantspö-krok. slantkrok. IdrBl. 1935, nr 106, s. 7. —
-STÅNG. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) (långt o. grovt) slantspö. Enholm Anm. 2: 10 (1754). Hammarström Sportfiske 246 (1925). —
-TAFS. tafs till slantkrok. Schager Nöjesfiske 33 (1915). —
-VÄDER. (lämpligt) väder för slantfiske. Mörner Bråv. 357 (1916).
B (†): SLANTE-FISKARE, se A.
C: SLANTNINGS-METOD. Ekman NorrlJakt 319 (1910).

 

Spalt S 6448 band 27, 1976

Webbansvarig