| Publicerad 1977 | Lämna synpunkter |
SLEMMIG slem3ig2, adj. -are. adv. -T; förr äv. SLEMMOT, adj.
1) motsv. SLEM, sbst. 1: dyig l. gyttjig l. slammig; numera bl. övergående i 4 a: som utgör l. är försedd med en seg l. klibbig l. geléartad avsättning l. ett (av material från djur- l. växtvärlden bildat) segt l. klibbigt l. geléartat överdrag; jfr SLIMMIG 1. Forsius Phys. 165. (1611). Omsider fick .. (Telemachos på vägen till Hades) see den bedröfweliga stranden af den kiärrachtiga Floden (dvs. Styx), hwars slemmiga och döda watn allenast uphäfwer sig i bläddror. Ehrenadler Tel. 732 (1723). Båtten (i fyra backar vid Uddevalla) är en slemmig lera. Bergman Jordkl. 132 (1766). VetAH 1820, s. 258 (om fällning). Det väldiga kvarnhjulet med sina gamla slemmiga skovlar dånar en hemsk och mäktig musik, som det hämtar upp ur det dystra vattnet nedanför. Lagerkvist EvigLeend. 52 (1920).
a) som innehåller l. består av l. är överdragen l. blandad med slem; särsk. om kroppsvätska: enl. humoralpatologisk uppfattning blandad med slem (o. därför förorsakande sjukdom); jfr SLIMMIG 2. Slemmig och kåld wedsko i Lungorna. BOlavi 39 a (1578). Rosenstein Comp. 25 (1736; om blodet). Ödlornas och ormarnas alltid slemmiga tunga. Holmström Ström NatLb. 3: 50 (1852). Sjögren TaStjärn. 94 (1957; om paddor).
b) om sjukdom l. sjuk kroppsdel: som kännetecknas av stark slemavsöndring o. d.; särsk. om hosta: som kännetecknas av upphostning av slem, lös (motsatt: torr). Rålamb 13: 160 (1690; om hosta hos häst). Svartz MatsmältnSj. 139 (1932; om katarr i grovtarmen). särsk. (†)
α) i uttr. den slemmiga gyllenådern, om en av stark slemavsöndring åtföljd katarr i ändtarmens slemhinna; jfr SLEM-HEMORROJDER. Darelli Sockenapot. 160 (1760).
β) om mage: som har alltför stark slemavsöndring l. som enl. humoralpatologisk uppfattning är dominerad av slem o. därför sjuk; jfr SLEMAKTIG, adj.1, o. SLIMMIG 2 slutet. Tranæus Medewij 61 (1690). Att jag är phlegmaticus, slutar jag af min slemmiga och kinkiga mage. Nyrén Charakt. 4 (c. 1765). ÖoL (1852).
c) (†) om person l. ngns natur l. temperament: enl. humoralpatologisk uppfattning dominerad av slem (flegma); flegmatisk (se d. o. 1, 2). At röka Tobak kan wäl .. gagna them, som hafwa en fucktig, slemmig och fluszig natur … Then som är mycket slemmig, han må blanda i sitt rök-tobak lignum Aloes och Sarsaperilla. Broocman Hush. 2: 99 (1736). Aken Reseap. 62 (1746; om temperament).
3) motsv. SLEM, sbst. 3 (jfr 4): som innehåller l. består av l. är överdragen med slem; om blad i sht förr äv.: klibbig; jfr SLIMMIG 3. Frese Sedel. 69 (1726; om bär). Alen wäxer hos osz allmänt på sidländta ställen med gröna och slemmiga blader ..; men (osv.). Linné Vg. 181 (1747). Lagergren Minn. 2: 133 (1923; om tång). Trappspindelskivlingen .. har en mycket slemmig hatt, särskilt i regnväder. Cortin SvampHb. 112 (1942). — särsk. (i sht i fackspr.) övergående i 4 a, om läkemedel (inom veterinärmedicinen): som innehåller växtslem. Lundberg HusdjSj. 335 (1868). Slemmiga medel ss. linfröslem, bom- och linolja m. m. Juhlin-Dannfelt (1886). LmUppslB 1010 (1923).
a) som har egenskaper som kännetecknar slem l. som liknar slem(s); slemaktig, slemartad; äv. övergående i bet.: äcklig l. obehaglig l. vämjelig l. motbjudande l. avskyvärd; jfr 3 slutet o. SLIMMIG 3. Att bibehålla swärtan (i skrivbläck) flytande utan ständig omrörning, är .. nödigt att tillsätta något slemmigt eller limaktigt wäsende, som gör wattnet så tjockt, att den swärtade, fina och lätta järnjorden ej kan sjunka. Rinman JärnH 670 (1782); jfr 2 a, 3. Malvæ arter komma deruti öfwerens, at de hafwa en fadd, slemmig och något gräslik .. smak. Retzius FlVirg. 159 (1809). Ägghvitan i friska ägg är slemmig, i viss grad sammanhängande och geléartad. Grafström Kond. 176 (1892). Krusenstjerna Fatt. 1: 291 (1935; om hemligheter). Om tyget då (man anbringar en droppe aceton) blir ”slemmigt” och hårdnar när det torkar, är det ett acetattyg. Holm AlltFläck. 15 (1946). Sjögren TaStjärn. 18 (1957; om glans). särsk. om (beskaffenhet hos) vätska; särsk.: seg l. trådig l. simmig l. lång (se d. o. 1 o γ). (Man tror) at Cometer hafwa theras naturlige .. Vrsprung, vtaff mycken warm, feet och slemmigh fuchtigheet. L. Paulinus Gothus Com. 6 (1613). Stöt .. (frö av hornklöver), och blöt thet vti ättika tils ättikan blifwer något slemmig ther af. Broocman Hush. 3: 30 (1736); jfr 3 slutet. Blåsur och slemmig (lång) beskaffenhet hos mjölken orsakas af syrning, framkallad af vissa mjölksyrebakterier. 2NF 37: 573 (1925).
b) (numera bl. tillf.) om jäsning: som (framkallas av mikroorganismer o.) förvandlar sockerarter till gummiartade kolhydrat; jfr SLEM-JÄSNING. Utsvälld till klister öfvergår .. (stärkelse) i slemmig jäsning, hvarvid gummi och socker bildas jemte mjölksyra. Almström KemTekn. 2: 405 (1845). 2NF 13: 471 (1910).
1) till 2 a. Jnwertes Slemmigheter, Bölder, Skabb och Swulnadt. L. Paulinus Gothus Pest. 42 b (1623). Slemmet, hvaraf slemmiga hinnor betäckas, är till sin caracter af slemmighet öfverallt lika, men till sina kemiska caracterer mycket varierande. Berzelius Kemi 6: 165 (1830).
2) (†) till 2 a—c, om förhållandet att en person är disponerad för alltför stark slemavsöndring l. att slem enl. humoralpatologisk uppfattning är den dominerande kroppsvätskan (o. medför sjukdom). L. Paulinus Gothus Pest. 79 a (1623). The som til Slemmigheet inclinera, måste laga så, at the .. bruka thet, som samma Slem märckeligen fördelar. Hiärne Suurbr. 37 (1679).
Spalt S 6527 band 27, 1977