Publicerad 1977   Lämna synpunkter
SLIM slim4, n. ((†) r. l. m. Berchelt PestOrs. H 2 b (1589), Brenner Dikt. 2: 114 (1717)); best. slimmet (ss. r. l. m. slimmen).
Ordformer
(slijm 1697—1723. slim 1672 osv. slimmen, sg. best. 1589—1674)
Etymologi
[fsv. slim, n.?, sv. dial. slim, m. o. n.; jfr fd. slim, best. -endh (d. slim, best. -en l. -et), fvn. slím, n., nor. dial. slim, n., mlt. slīm, m. o. n., mnl. o. nl. slijm, m. o. n., mht. slīm, m. (t. schleim, m.), feng. slīm, n. (eng. slime); jfr fht. slīmen, göra glatt; i avljudsförh. till SLEM, sbst., o. rotbesläktat med SLI, sbst.3, o. med lat. limus (utan uddljudande s), dy (se LIM, sbst.2). — Jfr FÖR-SLIJMA, SLIMA]
1) (†) slam, smuts; äv. oeg. l. bildl.; jfr SLEM, sbst. 1. (Den döda) hafuer wäxlat wäl then klara Himmels Högd / För diupa wärdens slim, för sorg ok ängslan Frögd. Lucidor (SVS) 202 (1672). Allun. Kännes igen at det medh alla alcalibus .. coaguleras til en tiock mucilago, eller slijm. Hiärne Förb. 41 (1706).
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = SLEM, sbst. 2. Lucidor (SVS) 449 (1674; hos snigel). Så snart .. (barnet) war födt, uthämtade jag en deel slijm utur thesz mun. Hoorn Jordg. 2: 120 (1723). Möller (1745; under bave).
3) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = SLEM, sbst. 3. Tagh stoore Kattost röther 4 Lodh, Lillie röther 4 Lodh, siudh them til hope wel, sedhan tagh slimmen ther aff. Berchelt PestOrs. H 2 b (1589).
Ssgr (till 2; †): SLIM-FISK. (slemmig) skinnfisk; motsatt: fjällfisk. Salé 138 (1664). —
-MASK. = slem-mask 1. VetAH 1764, s. 73. Heinrich (1828).
Avledn.: SLIMAKTIG, adj. till 1: som liknar l. påminner om slam o. d.; i nedan anförda avledn.
Avledn.: slimaktighet, r. l. f. (†) konkret, om ngt som liknar l. påminner om slam o. d., sörja l. smuts l. dyl. Det (vatten) som, då det öppet står, icke lemnar öfwer natten någon slijmachtighet, fnask eller annat otäckt. Hiärne 2Anl. 13 (1702). —
SLIMMIG, adj. (-ig 1651 osv. -ug 1664—1697) [fsv. slimogher, sv. dial. slimugur, slimog, slimmig; jfr fd. slimigh (d. slimig), mlt. slīmich, mht. slīmic (t. schleimig)]
1) (†) till 1: slammig l. smutsig l. dyl.; jfr slemmig 1. Den slimmiga och grofwa dregg, som är i watnet. Hiärne 2Anl. 52 (1702).
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 2: som innehåller l. består av l. är överdragen med slem; slemaktig; jfr slemmig 2. Somblige willia at man skal leggia Fisken vthi warmt Watn, sedan han är rensadt, serdeles om Fisken är slimmugh såsom Åhl. Salé 141 (1664). Snigeln och polypen äro slimmiga. Wallengren EnHvarProf. 18 (1894). särsk. (†) om mage, = slemmig 2 b β. Hiärne Suurbr. 46 (1679).
3) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 3: slemmig (se d. o. 3); äv. (till 2, 3) = slemmig 4 a (slutet). Mollet Lustg. E 1 a (1651; om jord). Hoorn Jordg. 1: 324 (1697; om mjölk).

 

Spalt S 6568 band 27, 1977

Webbansvarig