Publicerad 1977 | Lämna synpunkter |
SLIKA, v.; pr. sg. -er (PJGothus Böön. R 2 b (1572), TRudeen Vitt. 227 (1691)) l. -ar (Schroderus Heracl. 57 (1638: vndanslijkar), pret. sg. slek (PJGothus Melisander B 5 a (1601)), sup. -it (Lucidor (SVS) 353 (1673: beslijkit) l. -at (RARP 3: 26 (1638)) l. slikt (KKD 11: 232 (1704)), p. pf. sliken (Stiernman Com. 2: 374 (1643: inslijken) l. slicken (OxBr. 5: 238 (1623: innslicken)) l. slikt (Ekeblad Bref 2: 251 (1661: fortslikt)).
(†)
1) smyga l. lista sig (fram l. i väg); slinka (i väg); äv. mer l. mindre oeg. l. bildl., särsk. om tid, i uttr. låta slika hän, (bara) låta gå (utan att verkställa ngt). Tin fadher .. lather .. (i fråga om vissa arvsangelägenheter) tidhen hen slike och medbidhe (dvs. dröja med saken). BtFinlH 3: 119 (1541); möjl. ssg. (Djävulen) lurar och slijker än nu effter oss, såsom en glupande Vlff. PJGothus Savonarola SyndSp. C 8 b (1593); möjl. särsk. förb. Gode Englar från mig wjka, / Onde Andar kring mig sljka. Lucidor (SVS) 64 (c. 1670). Hoo weet all then Wäg på hwilken Vatnet sljker. Spegel GW 90 (1685). Ja när hon (dvs. solen) resar sig tå måste Lättian sljka, / Sompn, Drömar, Spökelse sampt sielfwa Natten wjka. Därs. 177. jfr BE-, FORT-, FRAM-, IN-, UNDAN-SLIKA samt OM-SLIKANDE.
2) hänga sladdrigt, hänga o. slänga. Huuden sijd och tohm om kinn och haaka slijker. TRudeen Vitt. 227 (1691).
SLIKA FRAM. smyga l. lista sig fram; äv. refl., i uttr. slika sig fram, smyga l. lista sig fram. Spegel GW 44 (1685). KKD 11: 232 (1704; refl.). jfr framslika. —
SLIKA SIG IN. anträffat bl. oeg. l. bildl.: lista sig in. Huruledes kongen i Danmarck under prætext aff ett gifftermåhl emellan vår arffprincessinna och hertig Ulrich af Holsten söker att effter sin förfäders exempel slijka sig in i Sverige. AOxenstierna 8: 296 (1633). jfr inslika. —
Spalt S 6565 band 27, 1977