Publicerad 1977   Lämna synpunkter
SLUSK slus4k, sbst.2, n.; best. -et.
Etymologi
[sv. dial. slusk (i bet. 1), slusk- (i bet. 2, i ssgn sluskväder, slaskväder); jfr nor. slusk, plaskande, sörja på väg; vbalsbst. till SLUSKA, v.; i bet. 2 möjl. påverkat av SLASK, sbst.2 — Jfr SLUSKIG]
1) (ngt vard., numera bl. tillf.) sluskande; i sht konkretare: sluskighet, orenlighet, osnygghet; äv. bildl., i fråga om moral. Andersson Verldsoms. 1: 39 (1853; konkretare, i fråga om klädsel). Östergren (1941; äv. bildl.).
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) slaskande (se SLASKA, v. 4), slask (se SLASK, sbst.2 I 2), slaskväder. Browallius ParDagg 161, 165 (1957).

 

Spalt S 6812 band 27, 1977

Webbansvarig