Publicerad 1979 | Lämna synpunkter |
SMALT smal4t, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. (om olika slag l. stycken l. omgångar) -er; l. SMALTS smal4ts, sbst.2, r. l. m. (Scheffer ChemFörel. 372 (c. 1750) osv.) l. n. (Möller (1790) osv.); best. -en resp. -et; pl. (om olika slag l. stycken l. omgångar) -er (Weste (1807) osv.); äv. (numera föga br.) SMALTE smal3te2, n.; best. -et; förr äv. SMALTA, r. l. f.
(i fackspr.) koboltglas; förr äv. (i formen smalts) om emalj (se d. o. 1) använd ss. inläggning l. (i formen smalta) om fluss (se FLUSS, sbst.2 5) använd ss. glasyr (jfr SMÄLT-GLAS); jfr SAFFLOR 3, SMELTS-. En Kedja med smalts inleged. Loenbom Upl. 2: 28 (1592). Til den blå färgen (på lerkärl) nyttias Koboldt, Lapis Lazuli .. och Smalt. Kiellberg KonstnHandtv. KakelKruk. 6 (1753). Rinman (1789: Smalta; om fluss). Den blekta (linne-)väfven stärkes .. med hvetestärkelse, försatt med smalts eller indigo. Pasch ÅrsbVetA 1838, s. 56. Smalt .. (är ett) blått pigment bestående av kalium-koboltsilikat; användes numera uteslutande vid färgning av keramik. TNCPubl. 14: 88 (1951). — jfr SKILLER-SMALTS.
-MJÖL, se B.
-BLÅ, n. [jfr t. schmaltblau, n.] (†) = -blå, adj. slutet. TullbSthm. 21/8 1578. Rinman 2: 1074 (1789). —
-BLÅ, adj. (smalt- 1891—1906. smalts- 1747 osv.) [jfr t. schmaltblau] blå som l. av smalt. Weste (1807). särsk. (numera mindre br.) i n. sg. substantiverat: smalt. König LärdÖfn. 6: 27 (1747). Hammar (1936). —
Spalt S 7456 band 28, 1979