| Publicerad 1979 | Lämna synpunkter |
SMATTRA smat3ra2, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SMATRA sma3tra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (se avledn.); jfr SMATTER. Anm. Enstaka o. skämts. förekommer i GbgP(A) 1955, nr 241, s. 11, formen smatteri, smatter l. smattrande.
1) avge l. frambringa en serie på varandra tätt följande små, skarpa l. hårda smällar l. knallar; knattra; (upprepade gånger l. oupphörligt) smälla l. knalla; i sht med sakligt (i sht pluralt) subj.; äv. opers.; i p. pr. äv. om ljud: som utgöres av sådana smällar osv. Föredraget hälsades med smattrande applåder. Slagen från mattpiskaren smattrade mot mattan. Flaggan smattrade i vinden. Skrivmaskinen hördes smattra inne på kontoret. Spegel GW 67 (1685). Örfilar hagla och regna / Och smattra som kulor i krig. Bellman (BellmS) 1: 88 (c. 1770, 1790). Holmström Ström NatLb. 4: 78 (1852; i p. pr., om ljud). Unga senoritor .. smattrade med sina solfjädrar. Lindqvist BakMoln. 247 (1911). Jordugglan pustar som ett lokomotiv .., och ibland smattrar hon starkt med vingarna. RisebergaB 124 (1931). Ute i övergivenheten på Norrmalmstorg skrämde det plötsliga råa smattrandet från en motorcykel de sovande (hus-)fasaderna. Siwertz Tråd. 11 (1957). — särsk.
a) (numera i sht i vissa trakter) i fråga om eld (i sht brasa) l. ngt brinnande (l. i eld exploderande): spraka l. knastra o. d. Schroderus Comenius Reg. (1639). Saltet i Elden giör ett smattrande. Frese Sedel. 23 (1726). En herrlig spisbrasa .. smattrade i den nyhvitlimmade spisen. Knorring Torp. 2: 223 (1843). En smattrande dank med tumslång veke brinner ännu i en på väggen .. upphängd trädstake. Sturzen-Becker 2: 102 (1844, 1861). Heidenstam Svensk. 1: 58 (1908; opers.).
b) i fråga om (många skott l. kulor från) skjutvapen o. dyl. l. om (skur av) projektiler o. d. som avlossas resp. träffar ngt; ngn gg äv. i fråga om enstaka skott: smälla, knalla (om projektiler o. d. äv. i utvidgad anv.: komma farande); i sht förr äv. i uttr. smattra och skjuta, underhålla oavbruten o. mer l. mindre oregelbunden gevärseld. Gevären smattrade oupphörligt. KKD 12: 41 (1704; opers.). Weste (1807: Smattra och skjuta). En skur af snöbollar smattrade kring .. (pojkarnas) öron. Scholander 2: 300 (1880). Nu började (gevärs-)kulorna smattra mot plåtdunkarna. Macfie Lägereld. 262 (1936). VFl. 1936, s. 30 (om kulsprutor). Nu smattrade ett skott och så ännu ett. Östergren (1941). Särskilt omtyckta (ss. mål när vi pojkar blåste ärter) voro höga hattar, mot vilka våra ärtsalvor smattrade på ett sätt, som kom bärarna att förskräckt hoppa till. Siwertz Fribilj. 132 (1943).
c) i fråga om (jakt)horn, trumpet l. liknande blåsinstrument: frambringa en serie gälla, starka tonstötar; äv. i fråga om grammofon l. orkester o. d.: producera toner l. musik av denna l. liknande karaktär; äv. om fanfar o. d.: höras med sådana ljud; i p. pr. äv. om musik l. fanfar o. d.: som består av sådana ljud; ngn gg äv. tr., med obj. betecknande musiken. Tegnér (WB) 5: 128 (1820; om jakthorn). (Trumpeten) gifver ett djärft smattrande, krigiskt läte. Oscar II IV. 1: 85 (1867, 1890). Under smattrande festmusik / den faller, täckelsets sista flik, / från skinande minnesvården. Fredin Dan. 106 (1889). Fonografen fick smattra marschen ånyo. Lindwall Jakt 135 (1916). Från hotellträdgården smattrade regementsmusik. Swensson Hoffm. 255 (1935). Med smattrande fanfarer från beridna musikanter .. inledde Stockholm finalen i Nordvisionens TVtrekamp (dvs. en viss frågesportstävling). DN(A) 1964, nr 73, s. 14.
d) i fråga om regn(droppar) l. hagel(skur) o. d. som träffar marken l. tak l. fönster o. d. Thet rägnar, at thet smattrar. Lind (1749). Oändlig köld / snöar skyn utur, / och på däck och på sköld / smattrar hagelskur. Tegnér (WB) 5: 72 (1825). På en gång smattrade stora, tunga droppar mot stenläggningen, och haglet dansade i rännstenen. Asplund Stud. 37 (1912). Wigforss Minn. 1: 12 (1950; i p. pr., om regnskur). Regnet smattrade mot spåntaket. Widding Ryttmäst. 422 (1968).
e) i fråga om vissa fåglar: frambringa läten som påminner om ett smattrande (t. ex. av trumpeter l. gevärsskott; jfr b, c); snattra l. tjattra o. d.; äv. i fråga om ekorres smackande l. grodas kväkande; äv. i p. pr., om lätet. (Grodorna) smattrade som Gäsz eller Ankor. Linné Sk. 113 (1751). Landsm. VII. 8: 9 (1889; om ekorre). Näktergalar smattrade och slogo. Rosenius SvFågl. 1: 301 (1919). Fasanen höjer sitt gälla / smattrande lockrop. UNT 1934, nr 74, s. 8.
f) (†) om person: snattra, tjattra. (I Malaga såg jag badande kvinnor) i månskenet plaska i vattnet och hörde mycket smattrande. Agrell Maroco 2: 216 (1798, 1807). Thomander 3: 473 (1826).
g) betecknande att flera språkljud l. ord l. skratt l. en talström l. skrattsalva o. d. yttras l. hörs resp. utstöts ss. l. att en röst talar i en snabb (o. oregelbunden) följd av hårda o. skarpa ljud; äv. i p. pr. (särsk. om röst: som är hård o. metallisk o. vilkens tal kommer snabbt o. stackato); äv. bildl., särsk. om tal o. d., med tanke på att det som säges har propagandistiskt syfte (i p. pr. övergående i bet.: bombastisk l. dyl.); äv. ss. anföringsverb. Smädande tillrop smattrade om öronen på honom. Goebbels röst hördes smattra i högtalaren. (På ett ställe i Tegnérs dikt ”England och Frankrike”) smattra .. (vid en uppläsning) de skarpa konsonanterna som hagelskurar kring åhörarnes öron. Wennerberg 2: LX (1882); jfr d. Lundin NSthm 87 (1887; om skrattsalvor). Det smattrar prat och slår boll och skrattar / emellan träden vid Trianon. Fröding NDikt. 134 (1894). GHT 1897, nr 301, s. 3 (i p. pr., bildl., om tal hållet av den tyske kejsaren). Karlfeldt FlPom. 10 (1906; om skratt). Det börjar smattra av inlägg och sarkasmer (i en politisk diskussion). Stolpe DödVäntr. 23 (1930). Hans ord (när han uppmanade mig att skynda på) smattrade som befallningar på en kaserngård. Heerberger NVard. 27 (1936). Gehlin Gränstr. 61 (1953; i p. pr., om röst). ”Är ni kommunist?”, smattrade en radioreporter. Delblanc Nattresa 223 (1967).
h) [med tanke på det ljud som uppstår då ngt krossas] (numera bl. tillf.) i utvidgad anv. (jfr b), i fråga om att slå l. krossa ngt i småbitar l. att gå sönder i småbitar; äv. i uttr. smattra i stycken, under smattrande gå i stycken; jfr SMATTER 2. Schultze Ordb. 4597 (c. 1755). Meurman (1847: i stycken).
i) bildl. (jfr g); särsk.
α) om färg o. d.: lysa skarpt l. skrikande. I sin ungdom fängslades .. (J. Bauer) mer av det grå diset under en regntung höstdag än av de smattrande, grella färgackorden. HågkLivsintr. 9: 183 (1928). SvD(A) 1934, nr 39, s. 11 (om färg).
β) i uttr. betecknande att ngt göres under uppseendeväckande former l. ”med dunder och brak”. (Att mina rika vänner hade Vasaorden) var .. resultatet af en målmedveten sträfvan, en offervillighet i någon riktning, en ädel välgörenhet, som det dånat och smällt och smattrat om. Engström Bläck 60 (1914).
2) [efter motsv. anv. av eng. smatter; jfr 1 f] (†) tala (ett språk) dåligt. Han smatrar litet Latin. Serenius Eee 3 b (1734). Dens. (1741).
1) (tillf.) till 1 b : med smattrande kulsprutor o. d. beskjuta (ngt) så att det faller ned. Larsson Hemmab. 288 (1916).
SMATTRA SÖNDER10 40. (numera bl. tillf.) till 1 h: slå sönder (ngt) i småbitar, krossa; äv. intr.: gå sönder i småbitar. Weste (1807). Dalin (1854; intr.). Östergren (1941). —
SMATTRA UT10 4. till 1 c, om blåsinstrument l. grammofon o. d.: under smattrande ljud utsända (ngt); äv. intr.: i smattrande ljud utsändas. Hör, trumpeterna smattra ut nyheten (att fred har slutits) öfver hela nejden. Snoilsky Hex. 7 (1887). Han lade på en skiva på fonografen .. och ”The Stars and Stripes for ever” smattrade ut i rymden. Lindwall Jakt 133 (1916); möjl. icke särsk. förb.
Spalt S 7465 band 28, 1979